Först ut från era bröllopsfrågor - hurra! Foto Lisa Wikstrand Jag och min sambo har varit förlovade i flera år, har inte gift oss för att vi inte vet hur vi vill ha det. Vi börjar mer och mer landa i ett icke traditionellt bröllop. Ingen av oss gillar att sitta still och på våra fester brukar det lekas mycket lekar. Har du några tips på icke traditionella bröllop och hur man kan genomföra det på bästa sätt? Vill fortfarande att det ska kännas som en speciell dag för oss. Med eller utan barn? Tänker vigsel och middag eller lunch, beroende på om barnen ska vara med eller inte. Men hur trycker man in roliga lekar utan att det blir konstigt? Det enda vi vet är att vi vill att alla ska ha kul och minnas vårt bröllop med ett stort leende Åh jag hade faktiskt en bröllopskonsultation i höstas som var väääldigt lik det du skriver och det är nog ganska vanligt att man fastnar i alla tankarna när man absolut inte vill ha det "traditionella" för det känns svårt att vet VAD vill man då? Och det är mitt första tips - att ni sätter er ner och kastar upp alla ord som ni känner symboliserar er bröllopsdag eller bröllopshelg (ibland kan det vara "skönt" att ha ett papper bredvid där man får skriva av sig allt man absolut INTE vill ha på sitt bröllop också - men det pappret är inte lika relevant när ni väl är klara sen....) Eller så gör ni ett bröllopskoncept med en moodboard där ni letar fram 9-15 bilder typ och sätter in i en stor bild med några ord som matchar upp er känsla och stämning ni vill ha på ert bröllop. Så kanske det blir lite tydligare för er? Detta ser ju inte så traditionellt ut, haha. En tältram pyntad med allt från julgirlanger till risbollar och vimplar och glitterpalmer till ljusslingor och discobollar och så ett dansgolv med plank som brudgummens far bankade upp på betongen bredvid fälten. Ett bröllop kan man göra PRECIS hur man vill! Okej jag hör främst två frågor då - den ena är om ni ska ha barn på plats eller inte och det är supersvårt att rådge er när jag inte vet riktigt vilka barn det är, vad ni har för relation till dem, vilken ålder dem är i, hur många de är och vad för typ av bröllopsfest ni vill ha - är det mycket alkohol involverat och högljutt och "stökigt" redan vid middagen brukar jag rekommendera att barn inte är med - det är både långtråkigt och lite för stökigt för dem att se vuxna släppa loss så som nya trendens partybröllop har blivit tänker jag... MEN är det en bröllopslunch med en massa roliga lekar och kanske utomhus och ett dagsevent (främst där inte är för mycket alkohol) så kanske det är suuuperhärligt att där är barn om ni har den relationen till dem? Det vet nog ni bäst på magkänslan tänker jag? Foto Dayfotografi, glada barn på bröllopsmingel Det andra är att lekar verkar viktigt för er och det beror ju på vad det är för typ av lekar men låter låter som att alla gäster är involverade och lite som en slags midsommarfest eller liknande där man styr upp dagen utifrån lekar och aktiviteter och det är mitt bästa tips i så fall - att inspireras av hur man lägger upp en midsommardag med lunch och lekar och eftermiddags fika osv. Kanske vill ni hellre avrunda innan kvällen är för sen så ni kan dra er tillbaka ensamma för en middag bara ni två som en härlig dejt som avslutning på dagen? Att göra saker annorlunda som att t ex börja med en lunch - sittande på långbord med bänkar eller på picknickfiltar eller stående för den delen som en middag och sen kör vigseln är ett sätt att göra det hela betydligt mer avslappnat - vem har sagt att vigseln måste vara först? Stående vigsel - eller att gästerna hänger på picknickfiltar brukar också vara ett superbra trix för en mer avslappnad känsla och lekarna och aktiviteterna låter ni toastmastern sköta - det är bra med tydlig förmedling på inbjudan eller när ni pratar med era gäster så de har grepp om vilken typ av bröllop och stämning som ni drömmer om! Foto Linda-Pauline Oavsett - NI kan göra VAD ni vill på ert bröllop och ni kan skippa VAD NI VILL på ert bröllop - det finns inga rätt och fel och hur knasiga koncept och teman det än är eller hur otraditionell man tänker att man är och om oron finns där att det liksom inte tas på allvar då eller att det inte känns som att det är på riktigt så vågar jag LOVA att det blir på riktigt och alldeles magiskt. Lycka till! Äsch jag slänger in denna sköna bilden från när jag var gravid i typ vecka 35/36 med August inför nästa fråga... Bara för att den har bloggats aaaalldeles för lite, haha. Hej Johanna, Har en jobbig fråga men vore så skönt att få någon annans perspektiv på saken som inte är personligt involverad. En av mina tärnor har precis blivit gravid, det är fortfarande väldigt tidigt, men, det innebär att BF är precis kring datumet då vi gifter oss. Jag är givetvis jätteglad för deras skull, men helt ärligt knäckt över tanken på att en av de viktigaste personerna i mitt liv troligtvis inte kommer kunna vara med på en av de viktigaste dagarna i mitt liv. Det finns ingenting att göra, men hur går jag vidare och släpper detta och fokuserar på rätt saker igen? TACK på förhand. Åh jag förstår HELT och det blir så mycket känslor som krockar oftast när sånt här händer. Som du säger, sååå fint att kunna säga till henne att du är jätteglad för hennes och deras skull, det är ju alltid svårt att planera när ett barn ska bli till och därmed när det ska anlända så det är ju inget man kan göra något åt när det krockar så här... Men sen tycker jag det är så fint beskrivet - att du kommer sakna henna på din bröllopsdag såklart och att det är det som du känner dig ledsen för, det tycker jag ni ska prata om så du vågat säga det till henne. Man kan både vara glad för någons skull och känna att för MIN del så kommer jag ju fattas dig och dessutom kommer jag inte finnas där för dig precis när du får barn och det känns kanske också tråkigt, man vill ju så gärna dela alla upplevelser med sina närmsta vänner <3. Så prata ut lite om det tänker jag och sen får du gråta ut lite hos din man eller någon annan som kan tänkas trösta dig (jag menar gråta ut liksom fulgråta så det nästan känns töntigt - men verkligen få ur dig känslan av hur ORÄTTVIIIISSST det känns att du inte ska få ha henne där som din tärna på ditt bröllop - lite egogråt helt enkelt...). Men sen är det slut med det tänker jag, haha. Man behöver sätta punkt för det och bestämma sig för att man ha accepterat att "jaja, nu blev det så". PUNKT. Skitsvårt men det måste göras så du kan njuta av det som är det viktiga - din bröllopsdag när du säger ja till din partner och dem som faktiskt ÄR där på ditt bröllop!! Det låter som du har fler tärnor dessutom, dem kommer finnas där för dig och där och då på dagen så är du så upprymd i ditt eget vågar jag lova så det kommer faktiskt inte kännas eller märkas så speciellt mycket precis då. Försök lite på mina 10 års erfarenhet kring det - så prata ut - gråt ut - släpp och fokusera på vem som faktiskt kommer vara där. <3. Foto Frida Ireklint från Annas bröllopsdag med hennes tärnor i Åhus. Det var uppstarten på bröllopstemaveckan det - ni skickade in massor med frågor så dem kommer under hela veckan men hojta om ni vill ha något specifikt teminlägg också så försöker jag fixar det med såklart! Glad söndag!
