Jag hade ambitionen länge att Charles inte skulle titta på TV eller en massa serier på IPad när han är så liten men jag kan officiellt säga att jag har gett upp och att Bamse numera är en del av överlevnad. De sista månaderna som mammaledig har varit lite kluriga att hålla alla bollar i luften och ändå underhålla C från morgon till kväll. (Jag vet att vissa barn leker själva och gillar att sitta och plocka med saker medan man kan tömma diskmaskinen eller jobba undan men superC är inte en av dem. Barn är olika och jag tror verkligen att förskolan kommer rädda oss båda - dels mitt jobb och min kreativitet och ork som mamma men även superC så att ha får hitta på tusen nya saker varje dag och vi kan gå tillbaka till mindre skärmtid. Begränsningarna har gått och lagt sig för tillfället, men när superC bara hinner äta frukost och gå till förskolan på morgonen och jag har fått jobba och är redo för fullt fokus på honom från hämtning tror jag verkligen att det blir lättare att ta bort skärmtid igen. Inte helt såklart, jag har inga såna ambitioner längre men då finns ork och engagemang att begränsa igen. Nu sover superC och jag jobbar undan, plockar tvätt och ska försöka vila lite framför Gilmore Girls (nya) innan jag måste väcka honom igen, det bär mig emot att väcka när jag är i så stort behov av vila och lugn efter nätterna men jag vet ju att det straffar sig direkt om jag inte väcker. Så det är bara att kavla upp armarna och göra det, och satsa på någon kul aktivitet i eftermiddag! Förresten, jag ska hela vägen upp till Umeå för ett bröllopsjobb nästa vecka, hur kul? Älskar när nya kunder ger mig nya, spännande utmaningar. Och så tänkte jag passa på att skriva lite på boken på flyget dit och hem (åker över dagen). I år har jag tre riktigt stora bröllop och några få små men annars är det fullt fokus på boken, bloggen och sommarens Ameliakampanj som jag har fått äran att skapa igen. Kul! Men först, liiite mammaledighet till...
