Är det bara jag som blir ledsen och mår lite illa mellan varven när jag skrattar och blir beroende av serien SKAM? För tjejen som blev gravid på högstadiet och fick göra abort i tystnad. För tjejen som låg med för många killar i jakten på bekräftelsen och att hitta rätt. För tjejen som fick ätstörningar och tänkte så mycket på mat hon inte klarade av att gå in i matsalen till slut. För tjejen som tjuvrökte fastän hon avskydde smaken för att få vara med och känna delaktighet. För tjejen som blev puttad och armbågad in i skåpen i korridoren av de äldre tjejerna och kallad slyna, hora och fitta. För tjejen som trodde hon var den bästa flickvännen av dem alla om hon bara ställde upp på pojkvännens bisarra idéer och krav i sänghalmen. För tjejen som körde fingrarna i halsen på toaletten för att de sura S:en hon precis hade ätit inte skulle sätta sig på höfterna. För tjejen som blev hatad av de äldre tjejerna för att killarna i deras klass ens visste hennes namn. För tjejen som ville ha rätt tjejkompisar och gjorde misstag mot sina riktiga vänner längst vägen när hon var vilse. För tjejen som grät över ett VG - det är ju inte ett MVG. För tjejen, för tjejen, för tjejen. För tjejen som blev våldtagen. För tjejen som drack för mycket. För tjejen som inte drack alls och därför inte var accepterad. För tjejen som var med på en trekant motvilligt för hon blev övertalad att det var det alla killar ville och och alla tjejer egentligen ville göra, annars var det något fel på dem. För tjejen som fick gå över skolgården med alla viskande blickar mot sig. För tjejen som sa ifrån men då blev utefryst och kallad tjallare. För tjejen, för tjejen, för tjejen. För visst är det så att killarna inte verka ha samma fruktansvärda problem och utmaningar? Är det bara jag som får ont i magen av minnena från högstadiet och gymnasiet och får lite lätt panik på att det nog är 1000 gånger värre idag med sociala medier och mobiletelefoner så att allt det där tuffa följer med en hem? Missförstå mig inte, jag älskar serien. Jag är beroende som alla andra. Jag skrattar hysteriskt som alla andra. Men inom mig sätter sig också en gnutta magont. Är det bara jag? Bilden är från gymnasiet, men jag tyckte både högstadiet och gymnasiet var tuffa tider även om jag kanske ansågs vara en "populär" tjej. Når jag separerar SKAM från minnena för vad jag och mina tjejkompisar gick igenom så älskar jag serien!! Men emellanåt flyger något minne förbi dom ger mig magont...
