Jaha mina vänner, jag lyckades pricka 3 av 4 flyg igår men sen tog det stopp. När vi hade satt oss på flyget i Umeå stod det still och fick inte lyfta pga sv storm och blåst så sakta men säkert insåg jag att jag skulle missa mitt anslutande flyg på Bromma och därmed inte komma hem. Jag har lärt mig att hålla mig lugn och sitta still i båten i såna här situationer för inställda flyg och väder och vind kan man inte göra något åt ändå. Jag kände mig ledsen inombords att jag intr skulle komma hem till Charles inatt som jag hade lovat men jag visste ju att det skulle gå toppen där hemma och Rickard ställde in dagen så han kunde ta inskolningen idag med. Så de fick sova själva för typ tredje gången sen superC kom - det var på tiden ändå insåg vi. När vi väl lyfte så fick vi höra i luften att vädret försämrades och att de inte fick landa på Bromma utan att vi skulle landa på Arlanda istället. Jag klurade på om jag skulle åka hem till syrran och sova eller ta ett hotell och ett tidigt morgonflighten och snyggt nog hade flygbolaget redan bokat in mig på morgonflighten från Arlanda och ett hotell på plats. Så, inatt har jag sovit i Stockholm - eller på Arlanda ska jag säga och först nu lyfter jag mot Skåne. Det var ett jääääkla meck att få rätt på biljetten, vilket hotell och bussen dit så jag somnade inte förrän halv tolv på det lilla rummet efter en skön dusch men jag har fått 7 timmars sömn inatt iaf och killarna har haft det SÅ bra där hemma. Löjligt bra. Jag hade ju inga övernattningsgrejor med mig så jag köpte tandborste i receptionen och fick hoppa i samma kläder idag igen, haha. Jaja, facetajmade precis med Charles och då blev han lite ledsen och irriterad för då blev det nog tydligare att jag inte var där hemma som jag "skulle". Men jag har köpt med en Bamsetidning och ska vara på plats till efter förskolan. Charles har ju varit OTROLIGT mammig senaste tiden och Rickard har inte fått kliva in och göra nästa någonting när jag är hemma, då har han varit klistrad på mig och jag har fått bära, bära, bära. Är jag hemma kan inte C ens sitta och kolla TV med Rickard utan då skriker han och gråter efter att vara i min famn i köket eller på ovanvåningen. Vi har såklart "gått med" honom och jag har haft honom med så mycket närhet han bara har velat men det har varit tufft för alla parter såklart så därför var detta dygnet fantastiskt för Rickard. C är ledsen någon minut när vi har vinkat hejdå men sen är han så glad och mysig mot sin pappa. Han söker upp honom för närhet och gos så detta var kanske meningen ändå, nu ska jag iofs bo borta nästa helg också så då får de gadda ihop sig ännu mer. Hur har ni haft det där hemma med mamma och pappighet? Nu lyfter jag iaf äntligen hemåt!
