Ja men herregud det är väl klart jag brister!! Och det är klart att jsg tycker synd om mig själv någon gång ibland men jag försöker verkligen tänka positivt och möta Charles så mycket det bara går - jag hade inte överlevt om jag hade gått runt och tyckt synd om mig själv hela dagarna för att jsg inte får sova eller för att jag har kronisk värk. Att vara positiv och hitta lösningar för utmaningarna är min räddning. Och just Isabella har faktiskt lärt mig att det inte är hela världen att vara trött - det ÄR inte värre än så. Att man är supertrött. Jag uppfattar att jag är rätt ärlig i bloggen om även motgångar och skriver om när jag lägger mig på golvet på toan och gråter av utmattning. Livet är både upp och ner, och föräldraskapet är verkligen en prövning emellanåt eller till och med ofta. Jag vill absolut inte måla upp en perfekt fasad, så är inte livet. Däremot undviker jag att skriva hur föräldrar SKA göra - jag skriver bara om hur JAG gör eller vill göra och utifrån mitt perspektiv. Det är stor skillnad. Hur som, jag och Charles drog till Leos lekland i eftermiddag och busade loss en timme. Vi behövde röra på oss! Nu ska vi läsa Bamse och sen ska jag yoga om C lyckas somna innan nio. Ha en fin kväll alla fina!
