Vi har varit på stadsbiblioteket och ritat och lekt och läst böcker... Vi har busat i snön och jag har sprungit tio varv med Charles i pulkan, som han skrattade och vi skrek wiiiii och så har vi fikat på Espresso house och sprungit runt på en galleria. SuperC tyckte det var kul att sitta still och fika i ungefär 2 minuter - sen fick han syn på en bil och mamman fick svettigt klä på sig allt hon precis tagit av sig och kuta efter, haha. Visst ser dagen idyllisk ut i bilder? Det har den varit OCKSÅ... men den har också varit tuff för herregud vad tungt det är nu när föräldraskapet går in i uppfostran och barnets utvecklan av JAG:et (kallas också trotset och jag förstår varför...). 10 konflikter om dagen dyker upp, minst, och det är liksom lägga sig ner och bryta ihop när man inte får som man vill. Phu. Jag fattar att detta bara är början men HERREGUD VAD MAN VILL HOPPA ÖVER DETTA STEGET! Det går ju inte såklart och ju snabbare man orkar uppfostra, säga nej och visa vägen trots att den inte alltid är vad barnet vill desto bättre läser jag. (Eller inte säga nej till och med men mena nej så får man inte göra, eller stopp, eller bara helt enkelt visa på hur man gör och inte gör. Det är en djungel bara med HUR man visar vägen.) Idyllisk och utmattande, som någon skrev så ÄR det tufft att vara den vabbande föräldern och man måste vara förlåtande mot sig själv och göra det enkelt för sig. Rickard kommer hem sent ikväll så jag tror jag ska ta er låååångt bad när C somnat minsann. En podd och lite bubblorna badet liksom, mmm.
