Detta var SÅ underbart, ett dygn i Rögla med bara fälten som utsikt och fåglarnas kvitter som musik. Tack syrran för att du tog med oss hit!! Nu ska vi äta upp lunchpannkakorna innan vi kör hem mot mamma och pappa där de och Rickard möter upp oss ikväll. Imorgon fortsätter minisemestern på ett annat ställe, vårt paradis från barndomen vid en sjö. Vet ni vad jag tänker när jag får vara i ett sånt här lugn? Att man borde få vara det oftare, det är sån jäkla full fart framåt i mitt liv så att få lunka på då och då ibland är SÅ viktigt för mig. Jag måste lära mig att komma ihåg det...
