<div>Oj, oj - förmiddagen försvann i ett naffs så jag hann inte morgonblogga, förlåt! Jag försöker ju blogga morgon, lunch och kvällsinslägg varje dag men ibland kör det ihop sig. Nu får jag hjälp av min systerdotter Donna att skriva eftersom hon hängde med hem och syrran står köket och lagar mat...</div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Vi sov nästan ingenting alls inatt så det behövdes myyycket kaffe och sen hade jag en läkartid över telefon med smärtkliniken imorse. Det är äntligen dags att utvärdera min medicin Lyrica som jag gått på flera månader och tyvärr konstaterar vi att den inte fungerade alls på mina dagliga magsmärtor - tråkigt. Men SÅ skönt att nu få ok på att fasa ut den ur kroppen de närmsta veckorna och förhoppningsvis känna mig lite mer som mig själv igen.</div> <div> </div> <div>Men det betyder också att vi tidigaste kan prova något nytt i början på nästa år för att fasa ut en sådan typ av medicin tar lite tid och sedan behöver min kropp få vila innan vi vågar ge oss på något nytt. De (smärtkliniken) är också otroligt respektfulla mot mig när jag beskriver vad som är viktigt för mig kring mitt liv just nu. Jag är småbarnsmamma med en aktiv vardag och världens härligaste unge som gärna klättar på mig och sover i vår säng - då funkar inte för tunga medciner så jag bli avstängd, sover för tungt eller att ha TENS-apparat med sladdar som han gärna drar i. Det gör såkarlt att det är lite svårare att testa metoder på mig just nu men så är livet där jag befinner mig nu och det är det vi måste anpassa oss efter.</div> <div> </div> <div> </div> <div> </div> <div>Hur som, efter läkartiden skynda jag och Charles oss iväg till Sats för att möta syrran och Donna. Vi skulle köra ett lugnare yogapass idag och stretcha kroppen tänkte vi men vi hann bara halvvägs innan de ringde på syrran för Donna hade tröttnat så vi avbröt och gick och fikade istället. PRECIS vad jag behövde idag för jag känner att gråten hänger i hela kroppen konsant. Säkert hormoner som spökar men det är andra dagen det känns som jag bara vill lägga mig ner och gråta men jag vet inte riktigt varför, känner ni också så ibland?</div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> <div>Jag är SÅ glad att syrran också hade feeling på att gå raka vägen till ett fika som ligger i ett soligt hörn nära gymmet och storfika istället.. Det blev en sån dag idag och det var precis en sån dag jag behövde! Nu blir det lunchmys hemma.</div> <div> </div> <div> </div> </div> </div>
