Det är en tuff morgon för mig, stackars Rickard fastnade i Nässjö igårkväll pga av 4 timmar försenat tåg så han kom hem sent inatt medan C var ledsen midnatt till 03:30, PHU. Jag gick runt med honom i bärselen, tog medicin mot en eventuell attack som lurade runt hörnet av all ickesömn och sjöng "Blinka lilla stjärna" om och om igen. Han vägrade Rickard som tröst, det var bara jag som gällde så Rickard försökte avlasta mig istället så gott det gick. Havremjölk är t ex bästa, mjuka, tröstande drycken för mig på natten! Lilla hjärtat, känns som han hade ont någonstans. De säger att de inte har ont när de får tänder men nu har C haft det riktigt svullet i nedre käken och det måste ju göra ont? Det är så svullet och han håller på med fingrarna där så det känns som det gör jätteont. Han var ledsen nu på morgonen också. Usch. Och jag fick sömn typ halv fyra till halv åtta och är på väg till Sophiahemmet där jag ska till läkaren. Jag är heeelt slut och är riktigt osugen på att bli undersökt, jag vill helt ärligt bara sova. Rickard är hemma med lilla plutten. TACK OCH LOV kommer mamma idag och kan avlasta och hjälpa till där hemma, hon landar från Skåne vid tio och ska försöka hänga hos mig hela dagen så vi kan äta, packa ner det sista i köket och jag ska SOVA när C sover. Aj, mina muskler och kropp har krampar ihop. Det är bara att kämpa nu in i det sista, kämpa, kämpa Johanna! Jag tittar på dessa bilderna på mig från i våras som Sandra Williamsson fångade här uppe mitt på Sankt Eriksplan. Det känns peppigare än hur jag ser ut och känner mig idag. Visst blir man glad av den vita outfitten och grönskan?? Nu känns det lite bättre, hörs efter läkaren!
