God Jul, hojtade vi när vi kom fram till gänget där alla hjälptes åt att dulka framårets första lilla julbord... Charles lekte med de andra barnen och hade så kul med gänget. Att komma till ett hem fullt med nya leksaker var ju drömmen för honom. Brandbilar, bollar och leksaker som lät. Coolt! Min dessert blev populär, vem älskar inte vit choklad? Men sen tog det roliga slut på tok för fort när min huvudvärk exploderade till en attack i rasande fart så vi fick kasta oss in i en taxi och försökte välja om vi skulle till akuten eller hem på vägen. Vi valde att ta oss hemåt så att C kunde somna, fy fan vilken panik jag fick när det drog igång. Jag visste ju vilket helvete jag hade framför mig denna gången och jag kände bara jag ORKAR INTE EN NATT MED DÖDSÅNGEST!! Jag orkar inte ha så ont, jag orkar inte kräka. Men det vet jag ju egentligen att jag överlever bara jag tar en minut i taget och försöker andas lugnt. Så med Rickards hjälp, medicin och kalla handdukar på huvudet tog vi oss igenom natten och nu vaknade jag precis lite lätt illamående och ska försöka ta mig upp. Håll tummarna för att den inte sätter igång en ny omgång idag, okej?
