Ni uppmärksammar alltid att jag försöker ha ett positivt tänk till livet och det försöker jag verkligen och oftast lyckas jag, oftare och oftare för varje år lär jag mig vända negativa/utmanande situationer till lite mer positiva tankar. Men så när Charles hade somnat för sin förmiddagsnap och jag inte kunde sova utan pillade med annat här hemma så innfann sig ändå en liten tomhet, ledsenhet, ensamhet och besvikelse. Otacksamt och onödigt men så är känslor ibland. Detta är min första morsdag, en dag jag längtat länge efter att fira och i mitt huvud så skulle den börja med frukost på sängen och sen en massa mys med familjen, kanske att jag hade fått smita iväg på pedikyr eller ta en massage från de presentkorten jag fick på sturebadet av vännerna när jag fyllde år. En lugn, rofylld dag med mys och jag slapp tänka på mat, blöjor, barnmat, lunch, kalasinbjudningar, disken, tvätten osv osv. Slippa tänka och bara vila och följa med. För som mamma med projektledarskills så blir det att det finns en lång lista i mitt huvud konstant och hela tiden. Och då har jag ändå VÄRLDENS BÄSTA MAN som hjälper till minst lika mycket i hemma, han tvättar vår tvätt (jag tar Charles), han dammsuger alltid för jag tycker det är så tråkigt och han ser till att handla på vägen hem så fort jag inte hunnit eller orkat. Han har sett till att kunna jobba hemifrån när jag velat ta jobbmöten under våren trots att vår deal egentligen var att jag skulle stänga ner jobbet ett år (vilket jag veeerkligen inte gjort) och senaste månaderna har han tagit alla nattmatningar och gått upp alla tidiga morrnar med Charles. Ni hör ju - alla! Men så har vi ju en massa bröllop i år, Rickard är dessutom best man på två av dem och svensexorna går ju på löpande band och denna helgen var det dags igen. Inget konstigt, den är i Göteborg och jag har verkligen haft det urmysigt med Charles - vi har ju kommit på "hemmasemester" när vi har såna här helger. Men, just denna helgen blev det skitväder, grått och trist och vi har inte lyckas hitta på något alls mer än samma saker som vi gör hela vardagarna. Det har känns som några extra långa vardagar liksom och that´s life men det blev en så himla tråkig känsla inom mig nu på mors dag, att göra min egen frukost. Tror och hoppas att vissa av er kan förstå mig lite, jag har ju aldrig upplevt en mors dag där ens barn med hjälp av ens man har fixat och donat en morsdagsfrukost men i mitt huvud är det underbart mysigt. Får hålla tummarna för nästa år. Och on top off den där dumma, onödiga känslan? Jo, såklart åkte min fina Charlesmugg i golvet och gick sönder när jag skulle sätta den i disken och mitt favoritrouge ramlade och gick i tusen bitar när jag skulle sminka mig. FAIL. Men jag visste att allt skulle kännas bättre så fort Charles vaknade igen så jag la mig och snusade bredvid honom istället och läste lite bok. Och så fort han vaknade med sitt stora, gulliga leende kändes allting bättre! Jag smsade maken att jag viille ha min frukost med croissant till kvällsmat istället. Det som slog mig nu när jag gav Charles lunch och vi klädde på oss är att jag fasiken inte är ensam och misslyckad - jag är så jäkla grym som oftast lyckas tänka positivt och framförallt är jag en SUPERMAMMA som tagit mig igenom denna våren med inte mindre än 3 hela helger/ weekends ensam med Charles medan Rickard har varit på golfresa, någon jobbnatt, svensexa utomlands och nu svensexa i Göteborg. WE DID IT!! Jag var urnervös innan när jag såg vårens schema och att jag skulle vara ensam med C så många gånger under så pass kort tid, men WE DID IT. Vi är igenom och ute på andra sidan och vi har gjort det bästa av det och haft det fantastiskt tillsammans, vi har haft hemmasemester och jag har växt ännu mer som mamma. Jag är supermamman till just Charles. Sådetså.
