Idag fyller min farfar år. Han fyller 90 år och jag vet att hans barn har planerat en härlig utflyktsdag för honom nere i Skåne och det hela började med champagnefrukost imorse... Vi får var med och fira först i slutet på nästa vecka, idag är deras dag. Men jag vill passa på att hylla världens bästa farfar lite, det finns ingen coolare än honom... Vem vill t ex ha med sin farfar på sin möhippa? Mina tärnor hade planerat lunchen som picknick i hans trädgård i mitt älskade Borstahusen där jag är uppväxt alla mina somrar. Farfar har Borstahusens mest kända och finaste lilla hus och det unika är att det är ett gathus med trädgården på framsidan istället för baksidan. Där brukar vi sitta under parasollet och dricka kaffe. Eller fireball... Vi hade skumpapicknick i hans trädgård hela lunchen på min möhippa och i slutet kom farfar förbi och ingen blev gladare än jag, han spelade musik för oss och fick alla att skratta. Den sista bilden är urtypiskt för när man träffar farfar. Syrran, jag och farfar med alla tjejerna inne i trädgården, bild av Lisa Wikstrand. Och vem tror ni fick mest applåder och stående ovationer på bröllopet om inte farfar? Jag älskar den första bilden som är kramen direkt efter vigseln utanför kyrkan. Vi hade ju solglasögon som en av gästpresenterna till alla gäster och farfar plockade ett par stora vita som var så underbart, roligt klockrena på honom. Den där bilden när Rickard kramar farfar har vi förstorad här hemma på väggen. Farfar har sjungit på alla sina barbarns bröllop, här är han på vårt och jag både skrattade, grät och sjöng med. På syrrans bröllop som var det sista i ledet så rappade han. En farfar som rappar, jajemen. Det är min farfar i ett nötskal. Pappa flög upp farfar förr-förra året och vi fick fira fars dag med honom här hemma och hos syrran. Det var otroligt att få bjuda honom på middag här hemma vid vårt middagsbord för det är ju alltid han som bjuder oss hemma hos sig, den där dagen var såklart extra speciell eftersom vi berättade för honom att vi äntligen var med barn och visade ultraljudet på lilla Mr Mini som nu är Charles. Här är julen 2014, också urtypiskt. Jag, farfar och Millan spexar framför kameran. Det är från farfar jag har ärvt mitt tal och mitt spexande. Tyvärr ärvde jag inte hans talang för konst och målande. Farfar har gjort vårt monogram som vi hade till bröllopet och kommer använda förresten för livet förresten, den skissade han upp helt på fri hand. I påskas förra året var vi nere i Skåne och det var sista gången vi kramade med C i magen, med mig hem till Stockholm fick jag en påskblomma och delar av den är fortfarande planterad på balkongen faktiskt.... Farfar heter förresten Kaj och min mamma och pappa kombinerade ihop vårt efternamn Kajson efter Kajs son men de tog bort ett S helt enkelt. När jag och Rickard gifte oss var det så fint att vi tog vid och bär vidare namnet Kajson. Och sen sommaren 2015 fick vi äntligen komma hem till farfar i Borstahusen igen och Charles fick träffa sin gammelfarfar för första gången. Kärlek vid första ögonkastet kan man säga, Charles jagar farfars blick konstant när de ses. För några år sedan var tanken att jag skulle skriva en bok om farfar, han har helt otroliga historer han bär på och det finns mycket att lära om såväl kriget som marknadsföring förr och nu. Han är med i mååånga böcker redan men jag ville skriva en med bara hans historier - det är nog det jag skäms mest för i livet. Att jag inte kommit loss med den boken och hittat tiden för reseachen. Vi satt ner i två omgångar och jag spelade in våra samtal och började skissa men sen försvann tiden i IVF-karusellen och annat. Jag har inte berättat för så många att boken var på G och jag var sååå nervös den dagen jag skulle fråga farfar om jag ens fick skriva en bok om honom. Han sa ja. Det grämer mig att jag inte tagit det stora ja:et och skrivit. Jag kanske ska stänga ner all verksamhet 2017 och satsa då? Hans historier vill ni läsa om, det kan jag lova... I höstas hade C och farfar matchat i orange såklart... Och i julas fick vi fira med farfar och Charles och dessutom med vetenskapen om att min syster har en till liten i sin mage. Charles jagade farfars blick som vanligt, haha. Detta var ju för bara några veckor sedan när vi var hemma hos farfar, förra gången vi var där hemma hade jag, C och farfar dansparty i hans källare till en grammofon. Lyckan i kroppen när vi dansade var total. På fredag nästa vecka ska vi iaf få fira farfar som knappt vill ha någon uppvaktning. Då ska alla hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn ses och äta gott och snacka. I somras fick jag till att dra ihop alla för första gången på typ 10 år och överraska farfar i Borsathusen. Det ligger i hela släkten med spexet kan man väl säga, vi har alla ärvt hans sociala förmåga och talarskills. När jag fyller 90 hoppas jag att jag också spelar en runda golf om dagen som honom. Att jag ser till att träffa alla mina barn och barnbarn och barnbarnsbarn och att jag har iaf några nästan lika spännande storys som farfar Kaj har att berätta. Om inte, så tänkner jag återberätta hans. Om och om igen. STORT GRATTIS ÄLSKADE FARFAR - DU ÄR MIN IDOL!
