Idag går Rickard på semester så jag och Charles hade förberett en riktig lyxfrukost som semesterfrukost, hurra nu ska vi njuta! Charles äter ju gröt på morgonen men han fick också en liten semestertallrik. Och på tal om Charles, vi fick detta smset igår: Och nu har vi alltså 5 dagar på oss att bestämma oss. Jag fick panik, gick in och försökte se vad det var för förskola och det var vårt 5e val som vi bara slängde in i listan, jag vet inte ens vad det är för förskola och de ville att vi skola in redan i slutet av augusti. Nej, nej, nej kände jag. Det här känns för snabbt och helt ärligt trodde vi aldrig att vi ens skulle skola in honom i Stockholm. Vi hade sikte på att ha flyttat ner till Skåne då... Men livet är som det är och vägar svänger hit och dit, just nu trivs vi enormt bra här i Stockholm och har spännande utmaningar framför oss i höst så nu känns det rätt att skola in honom här och så får vi se vart livet bär oss. Sen min systerdotter kom har jag extra svårt att tänka mig att flytta neråt före dem, vi måste synka ihop oss och flytta exakt samtidigt tycker jag, haha. Åter till förskolan då, det är en liten förskola med 30 barn och jag vet inte ens vad vi vill ha ut av en förskola. Vi har inte gjort någon djup analys som våra vänner, vi har inte gått runt och tittat och besökt och vi har inte ens lyckats komma fram till när vi skulle tycka det är lagom att skola in. En vän sa att hon önskar att förskolan kan ge deras barn det som hon själv inte är så bra på - t ex en jättekreativ förskola om man själv inte tycker det är så kul att pyssla, måla osv. Det tyckte jag var klokt. Jag är rätt blödig när jag ska lämna bort Charles, jag vet ju att han är en social, framåt och tokigt glad och rolig unge som finner sig snabbt i nya miljöer - så han klarar sig. Det är mer jag som tycker det är jobbigt och jag tror det är lika jobbigt nu som om tre år. Vi var på SATS i tisdags (jag har ju testat MiniSATS då och då för att träna lite på att lämna) och när jag gick förbi och tjuvkikade in efter 5 minuter stod Charles själv och lekte med något och mitt hjärta svämmade över så jag började gråta. INTE så han såg såklart, nej jag gick själv in i omklädningsrummet och hulkade. Fina lilla Charles, så stor, så glad när han får leka med andra men också så duktig när han leker själv. Sen gick jag ut och körde ett stenhårt pass och klurade på varför jag känner som jag gör och hur jag ska kunna släppa honom lite mer fri emellanåt. Vi pratar 15h i veckan på förskola bara från mitten på oktober. Det är kanske dags. MEN. Inte på den förskolan och inte redan nu. Det är sommarlov och svårt att komma till och titta på förskolorna nu och vi är inte tillbaka i Stockholm förrän i början på augusti så vi får tacka nej till denna platsen och ha tillit till att det löser sig därefter. Phu, vilken berg och dalbana det är med barn. Jag har fortfarande inte vant mig riktigt känner jag. Är det någon av er som ska skola in era barn för första gången i höst?
