Det senaste året har många av våra vänner köpt hus lite här och där. Liksom bara bestämt sig och KÖPT. Helt odramatiskt, kanske inte deras drömhus men en bra start iaf. "Ett första hus" som de kallar det. Själva har vi kikat, funderat, drömt och haft rätt höga förväntningar på vad vårt kommande hus ska vara. Sen att vi inte vetat om det ska ligga i Stockholm eller Skåne - eller ens var i Skåne isf har också stoppat upp en hel del. Men ikväll var vi hemma hos några vänner som flyttat tillbaka till Sverige från Tyskland där de bott och trivts. De ville egentligen vänta något eller några år till innan de flyttade "hemåt" men omständigheter gjorde att luckan kom och de tog den. De köpte hus, i en ort och del av Skåne de inte hade någon som helst anknytning till och bara flyttade helt enkelt. Så jäkla inspirerande för tänkare som oss, som aldrig komma till skott. Ibland kan man ju faktiskt bara testa helt enkelt! Det bjöds på briljant mat - charkisar såklart! Och lek med deras dotter som är tre månader unge än Charles. Ellinor, frun i huset, har otroligt bra smak och jag vill typ att hon ska inreda vårt nästa hem. Här är lekhörnan i vardagsrummet, önskar vi hade samma till Charles! Det känns skitläskigt att ens tänka tanken på att flytta ner till Skåne och börja bygga upp nytt umgänge där när vi har bott i Stockholm i snart 8 år och trivts otroligt bra där. TRIVS otroligt bra där, vi har ju bott där hela vårt vuxna liv!! Alla våra vänner bor där, vi förlovade oss där, gifte oss när vi bodde där, genomgick barnlöshet, IVF och fick till slut barn där. Klart det känns FRUKTANSVÄRT att rycka upp de rötterna och börja om. Men ibland måste man vara modig och att tillit till att livet löser sig ändå, vi vill att Charles ska få växa upp i hus med trädgård, VI vill har familjeåren i hus. Snart vågar vu nog ta steget..
