Ahhh hemma i vår lägenhet i Stockholm igen och mammaledig själv med Charles ett par dagar. Vi körde upp igårkväll och Charles var vaken heeeela bilresan och somnade inte förrän vi var hemma vid tio. Jag förstår inte hur han orkar, haha. Men när vi gled in i Stockholm i kvällssolen blev jag faktiskt tårögd för jag insåg att det kändes verkligen som HEMMA. Så många år jag kände mig ensam i denna stora staden, så många år jag bara längtade till mina vänner i Skåne, så många år jag inte kände att jag hade några egna vänner här och satt ensam hemma och undrade vad jag gjorde här. Sen bestämde jag mig för att JAG behövde anstränga mig för att trivas med mig själv, trivas i mitt liv oavsett var jag bodde och försöka se på det här med vänner annorlunda. Bryta mina egna ramar och bilder av hur vänskap och förhållande ska se ut. (Min bild var att det skulle vara exakt så som mina föräldrar haft det - man behåller sina vänner för högstadiet, man umgås i par och har ett gäng som man firar midsommar, nyår och semesterkvällar med och allra helst gillar man ett par lite extra så man reser mes dem både sommar och vinter. Och deras barn är exakt lika gamla som ens egna såklart så man kan vara mammalediga ihop... Det låter som en dröm för jag älskade att växa upp i den miljön.) Men sen lärde jag mig att JAG bygger min egen historia och att jag måste försöka hitta min egen botten, mina egna drömmar och tillsammans med Rickard skapa vår vardag, vår vänskapskrets och nu vår familj med våra egna traditioner. Jag tycker det är svårt att veta vad jag själv verkligen vill, jag tränar fortfarande varje dag på att känna efter och ta beslut helt efter vad som passar mig eller vår familj istället för att lyfta in alla andras åsikt precis hela tiden. Det är svårt men det går att öva upp. Hur som helst, jag inser att jag trivs här i Stockholm, jag trivs i vår lägenhet, i vårt område, med våra vänner och med syrran som granne. Det var här vi förlovade oss, bodde när vi gifte oss, skapade Charles på IVF-kliniken och dervar här han föddes och bodde sitt första år. Livet här är underbart, det är bara grannarna som jag hör varje steg av som jag inte uppskattar i mitt liv men det kan jag leva med ett tag till, Skåne får vänta för detta är vårt hem nu. Alicia Swedenborg fångade oss med Charles i magen mitt i Stockholm city på Kungsgatan. Ett fint minne.
