Det är sista dygnet i vår havsnära lilla stuga och jag och Charles har haft det urmysigt tillsammans hela förmiddagen. Egentid med honom är den bästa, herregud vad tacksam jag är för honom!! Vi har varit ute på en liten promenad, tittat på katter och hundar och en polisbil som liknade Palle i "Stadens hjältar". Vi har blåst stora såpbubblor i vinden och delat en skål med körsbär. Charles gillar bär. Sen har vi myst i sängen och jag har slumrat när Charles somnade. Snusat honom i hans lilla nacke och tänkt på hur det var när han kom till oss, hur det var när vi fick veta att vi var gravid och hur hans ettårsdag blev. Så mycket vi redan fått uppleva med honom men så otrolig mycket vi har kvar. Tacksamheten. Sen smög jag ner honom i sin säng och gick ut på altanen med en tallrik med bär och grädde och passade på att börja läsa en bok jag haft på nattduksbordet i nästan ett år men aldrig hunnit eller orkat läsa. Nu vaknar snart Charles igen, maken har kommit hem och slängt ihop en lunch och vi ska alla avnjuta den på altanen med havets vågor som kluckar framför oss. Min lilla familj, vad kär jag är i den!!
