Det kom ett så himla fint mail: Hej Johanna! Det här mailet kommer till dig för att jag vill säga tack! Just nu ligger jag här på golvet i vårt hus med vår son på 6 månader brevid mig. Jag lyssnar på hans små snarkningar och känner hur glad jag är. Men så har det inte alltid varit. Direkt efter att jag och min man gift oss kände vi att vi ville ha barn. Det visade sig att det inte skulle bli så lätt och tillslut påbörjade vi utredningen. Man kom inte fram till någon anledning till vår barnlöshet och behandlingar påbörjades genom insemination och sen ivf. Efter andra ivfen blev jag gravid och 11 veckor senare gick vår flytt efter tio år äntligen tillbaka till skåne och huset vi köpt. Glädjen var total, vårt älskade barn var på väg och vi skulle flytta in i vårt drömhus! I fem dagar fick drömmen va sann, för efter fem dagar i huset, i tolfte graviditetsveckan, fick vi missfall. Jag trodde länge att jag aldrig någonsin skulle kunna skratta igen, och hur skulle jag kunna bo kvar i huset när det som skulle bli bästa starten istället blev vår mardröm. Det enda jag tänkte på när jag var hemma i huset var när jag tryckte på spolknappen på toan och vårt älskade barn försvann. Men så en dag tog jag upp din blogg igen som jag läst i samband med vårt bröllop. Jag läste hela er historia om er ivf resa, och vägen fram till er underbara Charles. Nånstans där började min bearbetning och jag började försöka hämta kraft till en ny behandlingsresa. Nästan exakt ett år senare, i maj i år föddes vår son på mors dag. Det har den bästa presenten jag nånsin kunde få och kommer att få. Jag vill tacka dig för att du delade med dig av din historia och tankar så jag kunde samla kraft därigenom. Jag tänker mycket på att orka in i en till behandling för att i framtiden försöka ge vår son ett syskon. En del av mig har för alltid gått sönder och kommer alltid sörja genom hela denna resa även om jag är otroligt tacksam för vad vi fått. Jag vill va stark när nästa resa påbörjas så jag fortfarande kan vara en glad mamma trots all stress man sätts under. Men detta året ska jag njuta av att va nära, skratta och mysa med vår son och glädjas åt att vi flyttat närmare våra gamla vänner, familj, bor i vårt drömhus i Skåne tillslut och alla minnen och vänner vi ska skapa här! Igen, tack Johanna! Ja ni förstår ju som jag grät när jag läste det, wow. Att kunna påverka en människas historia på det där sättet är helt overkligt men precis därför jag ville berätta om IVF-resan och egentligen därför jag bloggar så pass naket och ärligt. Jag vill inspirera. Jag vill beröra. Jag är så oerhört tacksam varje gång jag får en sån här kommentar eller ett sånt här mail - ni som läser betyder så mycket för mig. Tack för ditt mail!! (Självklart frågade jag personen i fråga innan jag la upp mailet här om det var okej)
