Jag älskar att ni blir inspirerade och peppade av min löpning och hur jag tränar - det bästa jag vet är att inspirera på så många olika sätt som möjligt! Men jag vill vara supertydlig med att säga att jag tränar för att må bra, blir stark så jag orkar med att busa, bära och leka med min son och för att få extra energi. Jag vet att jag gått ner i vikt i sommar men det är inte något som jag strävat efter eller som ens känns riktigt bra - pga av att det inte är något jag styrt över - det är återigen mina mediciner som stänger ner kroppen och sakta äter upp mig inifrån. Jag rasar sakta i vikt, jag är otroligt hungrig och äter dubbelt så mycket som jag brukar men går ändå sällan med mättnadskänsla vilket är hopplöst - jag avskyr att vara hungrig för det är inget jag är van vid. Men framförallt så orkar jag inte allt jag vill med dessa medicinerna, jag lyckas inte då upp flåset innan själva kroppen tar slut. Den orkar inte, något äter upp orken inifrån och jag tror det är medicinerna. Jag vill inte inspirera mot att gå ner i vilt eller bli smal, jag vill inte vara en annan träningshetsande blogg utan verkligen bara peppande mot alla er som, precis som jag, är nybörjare på detta och vill se till att få igång träningen. Så skit i hur jag ser ut på just den punkten och fokusera på träningen och att bli starkare eller snabbare, okej? Hur som, igårkväll passade mamma C så jag och Rickard fick till en träningsdejt, han pushade runt mig i 7,5km längst Kungsholmens kanter och jag var så himla stolt efteråt!!! Stolt att vi kunde passa på att springa ihop och springa på nya marker. Vi hann prata om en massa bra grejer under löpturer också och upptäcka nya, vackra sidor av Stockholm. Kul! Men just nu är jag på väg till Gamla stan för ett inspirerande, spännande möte.
