Flyget gick super och nu är vi äntligen hemma i vår lägenheten. Vårt hem. Jag älskar ALLT med det förutom att grannarna ovan hörs enooooormt mycket hela tiden och att hissen är så liten. Charles märker nog inte av sånt för han sken upp som en sol och har sprungit runt här hemma helt lycklig och lekt med alla dina leksaker och fixat och grejar. Han har iiiinte velat sova förräns nu, hur trött han än var. Här var ju för spännande saker att upptäcka först! Men nu somnade han i min famn i sängen och jag tittar ut på det stora, gröna trädet utanför vårt fönster. Det som först var kalt och brunt i vintras men som sen sakta fick små, små ljusgröna knoppar som blev till illgröna små blad och sen helt plötsligt ett stort grönskande träd med blommor i somras. Då sa jag till Charles "å tänk, i höst är där orange rönnbär på trädet, tänk vilken levande tavla vi har utanför fönstret som förändras och skiftar". Och nu är där orange små klasar utanför mitt fönster som jag vilar blicken på. Ska bära in Charles i hans säng i hans rum strax, måste bara vila blicken ut genom fönstret en liten stund till... Och lyssna på grannarna som bankar, dammsuger, kastar boll och springer runt. Och tänka på hur fin vår och sommar vi haft.
