Gamla och nya vänner | Johanna Kajsons blogg

Förra veckan efter att jag, Isabella och Elaine hade käkat lunch på Tranan så smsade jag Isabella "Vet du att du säger väldigt kloka grejor och att jag är glad att jag har dig som vän! Och då menar jag inte alla supertips du kommer med som entreprenör utan som vän För hon gav mig så bra råd i hela den här kejsarsnittshistorien jag precis landat i då - hon är så prestigelös och peppig på att man ska göra sånt som passar en själv bäst, sånt man mår bra av och sånt man tycker är kul. Både i entreprenörslivet men framförallt även i privatlivet - HELA livet. Hur som helst så smsade hon tillbaka att hon blev glad och kände likadant och att vår kravlösa, ärliga vänskap där vi kan prata om högt och lågt var så härlig och vi applåderade liksom varandra lite för att vi lyckas hålla en sån bra balans trots att vi inte hinner ses en massa och uppdatera varandra stup i kvarten. Det behövs inte, man ses när man ses och ger och tar vad som passar just då, i den stunden. Isabella skrev lite om detta igår och jag var tvungen att gå in och läsa alla kommentarerna för jag blev så berörd, för några år sedan satt nämligen jag här i Stockholm och kände mig ensammast i världen för det ÄR så jäkla svårt att hitta nya vänner i vuxen ålder. Och efter att ha bott ifrån min hemort sedan jag var 16 år och flyttat runt från Båstad, till Helsingborg, pluggat i Malmö och nu bott i Stockholm sedan 2009 så är det klart att det tar tid att rota nya vänskapskretsar. Lite bilder från min möhippa, enda gången i vuxen ålder jag haft bara haft girls omkring mig, jag trivs ju så otroligt bra med killkompisar också och vi umgås alltid blandat allihop. Så får det lov att vara. När jag är på andra tjejers möhippor eller babyshowers slås jag av hur kul det är att bara vara tjejer ibland och vilka roliga samtalsämnen man hamnar i då men det är inget jag saknar i min vardag - att bara vara ett gäng tjejer.

Det svåraste tycker jag har varit att släppa det gamla, jag hade en bild av att man absolut skulle ha kvar sina barndomsvänner för resten av livet och att alla andra hade kvar sitt gamla "tjejgäng" som det umgicks i. Jag inser ju nu att de allra flesta som flyttat runt lite faktiskt har tappat en del efter vägens gång och hittat nya och att man därmed har lite olika vänner och inte ett "gäng" som känner varandra längre. Man skapar sitt egna gäng av vänner och man får faktiskt välja så att det där gänget är perfekt skräddarsytt efter en själv men strunta i att de kanske inte klickar med varandra. Fördelen med nya vänner är att det gillar en för den man är, inte för att man blev ihoptussad genom skolgången eller liknande och därefter bara fortsatte umgås trots olikheter och att man kanske egentligen inte passar varandra. Man ska bara ha vänner som gillar hur man är och som inte vill ändra på en. Jag är ju den jag är och det skrev jag en del om för några år sedan i "krossa jantelagen" och "kräv mer" inläggen. Idag skriver Isabella en liten kontaktannons som jag tyckte var en så himla smart grej, vill du spana in nya vänner så kika in bland kommentarerna och se om där är någon skön böna du kanske vill ta en kaffe med? Idag landar detta faktiskt mer och mer i mig. Och allt kommer säkert kastas om en gång till när man får barn och familj och en dag kanske vi flyttar ner till ett hus i Skåne och då görs vänskapskartan om igen. Det är okej. Det behöver inte se likadant ut för alltid. Bara man trivs just här och nu.