<div style="text-align: center">Vet ni vad <a href="http://www.hsperson.com/" target="_blank">HSP </a>är? (<span dir="auto">Highly sensitive person</span>)</div> <div style="text-align: center">Min kära psykosomatiska sjukgymnast har, efter att ha lyssnat på mig i lite mer än ett år om hur jag inte kan se vissa dramfilmer eller traumatiska filmer och hur jag upplever samhället bett mig läsa på om det och nu börjar även <a href="http://www.hsperson.se/49022.html" target="_blank">Sverige </a>lära sig lite mer. Och visst passar jag in, jag ringde just till Rickard och stortjöt för att jag sett i en serie när en man förlorade sin hustru och jag grät och grät. För jag sätter mig alltid in i hur fruktansvärt det är. 15 minuter innan i serien hade ett gift par äntligen börjat hitta tillbaka till varandra och pratat ut efter några tuffa månader i äktenskapet. Och när de tog varandras händer och kysstes så grät jag av lycka. För det var så fint.</div> <div style="text-align: center">Jag pratade med mamma om det precis och hon sa att jag måste ta till mitt förnuft och realistiskt tänkande så jag inte blir så påverkad av vad jag ser och läser. (Finns många böcker jag inte kan läsa heller...) Men jag kom fram till att det är precis tvärtom. Jag är FÖR realistisk. Jag kan se pang, pang och sånt om det är en halvkass gjord film men när det är drama, psykiskt störda personer som poträtteras bra eller riktigt sorgliga filmer så kan jag inte se dem. Jag gråter och drömmer mardrömmar om det i flera veckor efter. Och det är ju just FÖR ATT det faktikst händer. Det händer hela tiden i vårt samhälle att någon förlorar sin fru, att äktenskap går upp och ner och man måste kämpa för att hålla ihop, att någon blir skjuten på öppen gata av misstag, att psykfall våldtar och män slår sina fruar. (Eller fruar slår sina män!). Det händer ju hela tiden så när jag ser sånt i film, serier eller läser böcker som är baserad på sanna historier så gråter jag.</div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center">Så det räcker inte att jag har kronisk huvudvärk och kroniska sjukdomen endometrios - jag har HSP också dessutom, men det är jag stolt över! Även om vissa ser det som ett handikapp (Rickard brukar säga det om att jag är så begränsad i vad jag kan se och läsa) så ser jag det som att jag är en empatisk, varm, kärleksfull människa som vill alla det bästa.</div> <div style="text-align: center">HSP. Nu vet ni det.</div> <div style="text-align: center"> <div> </div> </div> <div style="text-align: center">Unga Fru Kajson</div>
