Jag vaknade på morgonen av min student hemma hos mamma och pappa i Eslöv och hoppade in i bilen med pappa som skulle skjutsa mig till Båstad där jag gick gymnasiet. Alla mina vänner tog studenten hemma dagen innan så jag hade varit hemma för att fira med dem (jag minns inte hur många studentfirande jag tog mig runt på under den torsdagen men det blev en hel del...) och sov därför kvar hemma den natten. I bilen hade mamma och pappa förberett en frukostpicknickkorg med jordgubbar och champagne (ja och något annat att äta såklart men det minns jag inte var det var, haha) och vi åkte i den gula cabben ner till Eslövs torg för att möta upp min barndomskompis Frida. Vi gick inte på samma gymnasie, hon gick gymnasiet i Halmstad och vi hade väl inte hållt så värst mycket kontakt det senaste året men på något sätt lyckades vi bestämma att studentmorgonen skulle vi minsann fira ihop! Så vid 07 på studentmorgonen möttes vi på torget och satte tillsammans på oss våra studentmössor. Jag är så glad att vi lyckades håll i varandra så vi fick gå igenom även detta moment i livet tillsammans (Jag blev bästis med Frida när jag var typ 3 år och sen växte vi isär men lyckades ändå göra såna här stora grejor ihop. Jag bjöd henne på vårt bröllop trots att vi inte umgåtts på typ 10 år och hon var en av dem som jag hade som roligast med under hela bröllopshelgen och på möhippan. Fantastiska vän som sitter i ryggmärgen trots att vi inte umgås!) Sen körde pappa oss till Båstad och hela vägen upp satt vi i baksätet och vrålade till musiken på stereon och bara fnissade och garvade av hela situationen (och champagnen kanske). Väl i Båstad kramade jag båda pappa och Frida hejdå och gick till mitt rum för att sminka mig och klä på mig. (Pappa körde vidare Frida till Halmstad där hon skulle påbörja sin studentdag. och sen tror jag faktiskt att han körde hem till Eslöv för att fixa lite innan han och resten av familjen körde upp till Båstad igen. Vilket fläng!) Jag tog på mig min vita chiffongkjol á la en balettfröken, min ljusrosa thaisidentopp med lågt skuren rygg och de ljusrosa höga klackarna till det, och ovanpå allt hade jag en tajt,, vit bolero. Hela outfitten hade jag låtit sys upp dagen till ära och skorna hade jag hittat i Barcelona, jag kände mig sockersöt och vuxen på samma gång när jag traskade neråt mot torget mitt i Båstad för vår champagnefrukost. Och som vi skålade, grät och sjöng! Alla treor på hela skolan firade tillsammans i ett enda stort kramkalas! Vi fick varenda buss och lastbil att tuta när de körde förbi, vi visslade i våra tutor och vissepipor och vi skrattade tillsammans när vi väntade på bussen som skulle köra oss till skolan.... När bussen aldrig kom bestämde sig något geni för att vi minsann skulle gå (eller nej förlåt, marschera!) hela vägen till skolan (det hade väl tagit oss sisådär 1,5h att lotsa oss dit med champagne och klackar så det var tur att bussen svängde in strax därefter!). Då dök pappa upp igen från ingenstans och jag och min sambo Malin fick åka där bak sittandes uppe på bilen med fötterna i sätet och skrålade med till Magnus Uggla "Är det efterfest på eran balkkong". Vi ägde världen! Väl framme var det fin brunch med alla lärare i matsalen (och mellan varven smet vi ut på baksidan och skålade i våra hemliga pluntor, min var en liten rosa fylld med Bailys och den försvann senare under dagen när vi besökte Grand i Helsingborgs toaletter. Men det är en helt annan historia...) och rektor Stefan höll tal till oss alla. Vi var vuxna, stolta och redo att ta oss an världen! Efter brunchen var det dags för den stora cermonin nere i stallet som var vår fina aula. Jag minns hur vi tjoade och skrek till varenda elev som fick gå upp och ta emot sitt diplom, vilken fest! När alla var redo ställde sig rektor Stefan framför de stora, stora stalldörrarna och fnissade åt oss där vi sjöng och skrek vår egen skolsång (inte helt rumsren) och försökte putta på dörren. Det tog sin lilla tid men till slut öppnades dörrarna som en explosion och vi sprang ut och jag minns att visste bara vad vi skulle göra fram till denna punkten. Där stod alla föräldrar, vänner och släkt med plakat hit och dit och vi såg nog precis hur förvirrade ut som helst där vi snopet stod och inte hade organiserat upp någon sång. Så vi bara skrek och tjöt och sprang ut och letade upp vår egen lilla bebisbild bland folket. Där stod min mamma och pappa, fina vänner och lite släkt och kramades och trots att jag hade haft några tuffa år bakom mig så kändes det skönt att alla var där... Fotograf: Nea, som jag förövrigt fått det fluffiga, rosa armbandet av! Sen följde en tur med kusinen Simon som tagit studenten året innan i hans pappas röda porsche (tror det var första gången någonsin som han fick köra den, minns att han var rätt nervös, haha) Innan jag, Felicia och Stella gemensamt fick åka mot Eslöv i ett riktigt vrålåk. Vi stannade till på en landsväg för att tjuvröka och redan vid Helsingborg var vi så kissiga så vi var tvungna att åka inom och stanna till för att kissa på Grand hotell innan vi kunde åka vidare. Väl hemma fick jag titta upp genom takluckan och sjunga hela vägen in på parkeringen precis så som jag hade drömt om när jag var liten. Det var när jag såg min kusin ta studenten som jag med stora ögon sa till mamma och pappa att jag vill också stå upp i en taklucka den dagen jag tar studenten... Lagom rosig om kinderna (eller kanske lite fööör rosig om kinderna) trillade jag, champagneflaskorna och studentmössan ur bilen med ett lyckligt leende på läpparna. Nu skulle det firas med släkt och vänner hela eftermiddagen och kvällen! Vid tio körde min vän Emelie mig tillbaka till Båstad igen för att kunna vara med på slutfesten på Madison, vilken dag! Unga Fru Kajson - A Great Blogg
