Att ge en hemlös en bit mat | Johanna Kajsons blogg

Igårkväll när vi kom hem från vår lilla Midnight in Gamla Stan tripp så skulle Rickard köpa mat på grillen och så jag gick bort till vår Ica för att köpa en tidning och på vägen in i butiken mötte jag några tjejer som precis varit inne och handla som var på väg ut. Utanför butiken stod en kvinna, en hemlös kvinna och ja, jag skulle nog kunna sträcka mig till att säga att hon var en uteliggare. Kvinnan frågade tjejerna som gick ut från butiken om de hade köpt någon mat. Och tjejerna ignorerade henne såklart och gick bara förbi utan att ens se henne. Jag hann registrera detta halvt omedvetet på väg in i butiken och när jag passerade hyllorna med bröd och frallor låg där en fralla kvar och av ren impuls for handen ut och plockade ner den i en påse. Jag tog min tidning och betalade de båda sakerna och gick ut och gav kvinnan med hela sitt liv i en kundvagn frallan. "Här", sa jag, och såg på hennes ansikte. Hon ville inte se mig i ögonen. "Tack", sa hon. "Vad är det för något?" "En bit bröd" svarade jag och log lite försiktigt och eftersom hon såg ner på den lilla brödpåsen och inte verkade vilja se på mig så gick jag där ifrån med dunkade hjärta. Och sen började jag gråta och kände mig prick hur dum som helst. En bit bröd?! Varför gjorde jag inte mer? Varför köpte jag inte mer? Jag kunde ju mättat hennes mage mer, hon kunde ju fått torrvaror att ha för ett tag framöver. I huvudet ringde iaf Peter Jöbacks låt Gå inte förbi. Rickard fick trösta mig för jag kände mig hjälplös när jag kom hem. Det blev precis samma reaktion som när jag hade hjälpt den gamla tanten att hitta sin gubbe i Sabbatsberg för två år sedan, då grät jag så jag skakade när jag kom hem. Jag hoppas jag möter henne igen så jag får handa en hel kasse nästa gång... Sitter och mumsar på min lilla yoggi som har så fin förpackning och känner mig fortfarande lite hjälplös Unga Fru Kajson