Idag var det dags för 34 minuters löpning och idag får jag faktiskt säga att det var tuuungt. Tungt i skallen, tungt i benen och jag ville ge upp flera gånger längst vägen. Det GÅR INTE tänker jag flera gånger men sen tänkte jag att om jag avbryter så måste jag göra om skiten så det är bättre att hålla ut och trumma på. Hellre snigelfart än stanna. Och det gick minsann! 34 minuter done och på söndags blir det 35. I can do it!! Såg ni Nyhetsmorgon imorse? De sa att förstagångsföderskor som inte går ner till sin startvikt efter graviditeten löper större risk med ett dödfött barn andra graviditeten, usch vad hemskt och inte är det heller skönt med ännu mera vikthets när man har ett litet barn att ta hand om. Men väldigt många går iofs aldrig ner de där sista 5-10kilona man la på sig för de är så jääääkla jobbiga att få bort. Och tid, energi och kraft för disciplin i mat och träning är väl inte det viktigaste på listan när man knappt sover. Idag t ex kan jag lugnt säga så här i efterhand att även om det är skönt att ha gjort passet så skulle jag egentligen ha prioritet sömn. Får försöka ta igen det i eftermiddag tänkte jag, sömn är viktigast - sen mat och sen kommer motion. Och jag tränar hellre mer än att tänka på vad jag stoppar i mig för jag blir så stressad av det, att jämföra och tänka kalorisnålt. Då vill jag inte äta alls längre liksom.
