Mardrömmarnas natt. Igen, antar att det kom från en artikel jag läste om kidnappandet i Uppsala på flyget igår. Där stod även om sen pyttelilla trälåda som Fabian var instängd i 2005 når han var kidnappad och detta har rullats i min hjärna inatt om och om igen. Jag kände mig inte ens trygg i vår egen lägenhet, hur dumt som helst! Ibland får jag en känsla av att jag kanske borde sluta blogga och hänga på Facebook och bli mer anonym, något som är helt olikt Fröken Kajson som alltid hörts och synts och haft skinn på näsan. Men vem är ni hundratalet som följer bloggen? Gamla skolkamrater? Grannar? Gamla arbetskollegor? Vänner och släkt? Arbetsgivare? Ni kommenterar aldrig men jag ser att ni återkommer om och om igen och mitt i natten under mina mardrömmar blir jag nästan rädd för er!! Ni vet nästan varje steg jag tar, vad ger det er? Jag skulle bli superduperglad om alla kunde skriva en liten kommentar om vem ni är (så kanske jag inser att jag känner er allihop och ni bara ville hålla koll på er lilla tös i Stockholm som bloggen var tänkt till från början) och kanske varför ni läser bloggen? Inspirerar den er? Känner ni mig? Är ni nyfikna på vad jag gör eller är det kul historier som roar er? Vill ni inte skriva en offentlig kommentar kan ni väl maila mig? Så vet jag vem jag skriver för och om jag ska fortsätta ha bloggen öppen eller om det är dags att sluta. (fast det vore dumt att sluta av rädsla, idiotiskt rent av?!) Hoppas ni skriver ett litet hej! //Fröken Kajson
