Vi träffade en liten ekorre när vi var ute och gick i skogen, en supersöt unge som nog tyvärr sprungit vilse från sin mamma så han sprang runt bland oss och ropade efter sin mor. Vi tyckte han var väldigt nära och helt plötsligt började han klättra upp på Johan. Där satt han lugnt och stilla länge och slutade gny, han kände sig trygg där. Efter en stund började han dock vilja mysa ännu mer och klättrade in under jackan upp på ryggen där det var varmt och skönt. När vi till slut skulle försöka lämna den ensam så att mamman skulle våga sig fram så följde den efter oss och skrek förtvivlat. Det var hemskt!! Han var livrädd och vi var tvungna att skynda oss ifrån honom så att han inte skulle följa efter oss för långt bort från sitt eget hem. Han sprang och sprang och skrek på oss och vi blev rätt skärrade och förtvivlade för det lilla livet allihop. Mest Henriettes som grät floder och minst Millan som tyckte han var äcklig. Hoppas han hittade hem till slut!!! //Fröken Kajson
