Ställde bilen vid vår gamla sommarparkering och promenerade ner genom tennisområden och gamla arbetsplatser... Känns som jag går omkring och bär på en hemlighet... Som att alla andra jag ser och ler mot här i Båstad inte fattar något... JAG vet hur Båstad ser ut och är på riktigt... Jag fortsätter promenera förbi gamla Espresso som numera tydligen är Sands bakficka och sen hamnar jag helt plötsligt på en ensam bänk en bit från alla showers som ligger på stranden. Här blåser vinden i mitt hår, jag hör domaren från Centrrcourten och havet som svallar... Här ska jag sitta med mig själv en stund och andas! Allt annat kan vänta... //Fröken Kajson
