Saknaden borrar sig djupare och djupare i mig... Nu är det tungt att sitta i Stockholm... Jag har varit duktig och renbäddat, plockat ur disken och fixat lite, plockat blommorna och pratat lite med BlubbBlubb såklart. Och packat upp! Men ändå ligger saknaden som ett stort, svart moln över mig. Eller som en stor, jättetung sten i mitt hjärta, varför är jag så långt bort? Och hur kan man känna sig så ensam och vilsen i sin egen hjärna? JAG SAKNAR MAMMA O PAPPA O SYSTER! Snyft Får nog krypa ihop framför tvn nu... //FrökenKajson Veckans schema kommer imorgon..
