Hej!Jag är helt slut. Jag vill inte göra någonting. I tre veckor har jag velat göra allt och nu vill jag inte göra någonting. Jag är redan slut. Jag har redan "ångest" för att jag är rädd att jag inte räcker till på jobbet. Två veckor tog det för mig. Två ynka veckor innan jag satte press på mig själv att vara perfekt och klar samt snitta mer än 8 timmar om dagen. Varför? Det är mitt eget fel dessutom. Min chef är fantastisk! Han har bara varit positiv och uppmuntrande. Han har inte visat så mycket som ens en liten hint om att jag skulle vara slö eller lat eller trött eller dålig -tvärtom!! Min chef är kanon! Så varför kände jag tidigare att jag var otroligt dålig och skämdes när jag stängde av min dator 17.15 för att gå och träna idag? Jag hade gjort allt på dagens lista och det som fanns kvar var inget som överhuvudtaget behövdes göras idag. Hur kan jag då sitta här och skämmas och känna att jag inte gjort tillräckligt? Mitt huvud säger på fullaste allvar till mig att jag måste skärpa mig! Träningen var skit!! Vilket skitpass! (Jag skrattade dock inombords emellanåt när jag såg att alla andra såg lika förvirrade ut som mig själv) Men lokalerna var fräscha som tusan! Hoppas att där finns andra roliga pass att gå på för det ligger väggivägg med jobbet. (alla mina kollegor tränar på SATS istället vilket är lite synd men nu har jag ju detta kontraktet ett halvår till) DOCK!!!! Så kommer jag inte duscha där i fortsättningen, det är så jäkla meckigt tycker jag! Bättre att hoppa på cykeln och cykla hem till sin egen sköna dusch! Det längtar jag till sen när vi fått vår lägenhet! R kom precis hem med choklad till mig, just nu vill jag äta tonvis med choklad! Det som är skönt är att när man har varit duktig och tränat så får man äta prick precis vad man vill, mums! (måååste bara berätta att R har åkt för långt med tunnelbanan TVÅ gånger idag, helt sjukt!!!) Nu ska vi äta lite kvällsmacka och sen blir det ännu mer choklad för min del. Måste ju göra något som håller bort dessa störiga "ångest" känslor... Ta hand om er och ta nu inte detta inlägg allt för allvarligt!! Det är bara lite duktigflickasyndrom som ploppar upp men söta R tar hand om mig. *Anledningen till att jag berättar och skriva hur jag mår är för att jag vill vara ärlig mot er, finns det någon där ute som jag inspirerar i vardagen så vill jag att ni ska veta att även jag har dagar när det känns tungt... Over and out//FrökenKajson
