Varför har jag ångest? Varför släpper den inte? Jag har aldrig förr i HELA mitt liv haft söndagsångest! ALDRIG! Något som inte stämmer... Varje helg har jag svårt att slappna av, jag översköljs med en obehaglig känsla av att jag inte räcker till. Att jag inte duger. Att jag är dålig som inte har lyckats med allt. Att jag inte levt upp till det som krävs av mig. Det är tungt ska ni veta. Förlåt för detta inlägg. Men ibland måste man vara brutalt ärlig så ni inte tror att jag är någon slags plottrig tjej som har allt serverat på ett silverfat och som hinner med allt som ska göras (jobba, karriär, städa, tvätta, ha sambo, festa, träffa kompisar, gå på bio, gå ut och äta middag, äta middag hemma, träna, läsa tidningar, kolla på tv, sova, vila, slappa, prata telefon med familjen, träffa släkten, handla, tända ljus och mysa, shoppa, spara pengar, bränna pengar, resa...ja ni förstår!). Jag hinner inte heller med allt. Det är helt omöjligt. Ingen hinner med allt. Men alla vill ge sken av att just de har det perfekta livet där man hinner med allt som skall göras för att vara så där oändligt lycklig och perfekt som de är i filmer och som man förväntas vara. Man måste prioritera i livet. Varje år måste man fundera på vad av alla de där sakerna som är viktigast för just "MIG" att hinna med på den där listan just i år? Jag har inte själv satt mig ner och gjort den där listan än. Jag vet med mig själv att jag borde göra den för jag känner att jag inte prioriterar rätt som det är idag. Jag känner mig inte bekväm med mig och mitt liv och då vet jag att det är dags att sätta sig med den lilla listan och fundera var jag befinner mig i livet och vad som känns viktigast just nu. Jag ska göra den listan. När jag har tid. om det finns tid, Jag måste htita tid för den! Nu blir det salsa! Ciao //J
