Flyttdagen (Torsdag) | Johanna Kajsons blogg

06.45 Klockan ringde men knappen snooooozzzeee kändes av någon märklig anledning väldigt välkomnande att trycka på denna morgon. TVÅ GÅNGER! Efter lite prat om ditt och datt och att detta var sista morgonen jag behövde vakna mellan grönt tapeserade väggar så steg vi upp och såg vår kaosartade lägenhet med halvpigga ögon. Idag skulle bli en lång dag.

07.37 Frukosten inhämtades på McD denna morgon, lite toast, en frukostmacka och en ASÄCKLIG bagel delades på två magar. Ingen morgongröt här inte! (Även om det fanns någon intensiv förhoppning kvällen innan att vi skulle orka göra havregrynsgröt. En rolig tanke av två personer som aldrig gjort gröt i hela sina liv. Gulligt :)

08.04 Statoil Ättekulla. Ett stort släp hämtades från Thulerental (undra om Thule tänkte på samma sak som SALT-kören som var med på RixMorgonZoo i onsdags?! De brukar säga TULE innan de börjar sjung: TuttarnaUtochLE! Smart peppningsknep tyckte jag). Killen som hyrde ut släpet följde med ut och undersökte om det fanns några skador på släpet. En liten notis gjordes på pappret om att höger stänkskärm hade en buckla på sig. Det var duktigt av killen att kolla det tyckte jag så slapp vi få böter.

08.22 Vi börjar bära ner det första bordet, tungt som attans var det och i trappan mötte vi världens snällaste mamma och pappa som dagen till ära var på plats för att hjälpa oss bära (trots deras sena kväll igår). TACK MOMMI O POPPI!! (Förresten, mamma nu när jag kommer på det så är inställningarna ändrade när du skriver kommentar till mig på bloggen, det står mina uppgifter-Johanna- så det får du nog ändra om nästa gång du skriver) Vi bar och bar upp och ner och in i släpet. En kortare kaffepaus hans med ute på balkongen bredvid duvornas senaste projekt.(Varför är duvor så jävla dumma i huvudet?! Nu försöker de bygga ett bo på världens smalaste ställe så alla pinnar ramlar ner hela tiden. Jag hörde förresten på radio igår ett tips som ni kan prova om ni har drabbats av dessa envisa duvor: Gå till närmsta leksakaffär och inhandla en plastorm som ni lägger på balkongen, det håller duvorna borta tydligen. Vi sket i detta eftersom vi flyttar idag. Oj vilken lång parantes det blev, nu kom jag av mig. Avslutar parantesen här och ber om ursäkt för min utsvävning, ville bara tipsa lite.) Nå, var va jag? Jo ? vi fortsatte bära hit och dit och svetten rann längst med våra ryggar. Emellanåt kom det ett spöregn men vi klarade oss hyffsat.

10.11 Mommi och Poppi tar en golfbag och två påsar med sig hem till sitt eget byggkaos och tackar för sig.

11.30 Vi rullar iväg med släpet mot Stockholm. Ett stopp på en mack för tankning och shopping av kexchoklad och coca-cola light. Allt för överlevnaden

13.40 Stopp norr om Jönköping för lite lunch ?husmanskost närmare bestämt. MUMS! Det är inte var dag man äter brunsås längre. Maten slank ner illa kvickt och kaffet lika så.

14.42 PANG! *Ett hysteriskt skakande bakifrån släpet infinner sig* Hela bilen hoppar och studsar och en doft av gummi uppstår! Efter ett snabbt beslut om att stanna till vid motorvägens kant hoppar vi ur bilen. Synen av ett exploderat däck når våra ögon... Jag behåller mitt lugn och tänker tillbaka på en situation som är mindre än ett år gammal. Jag och R hade shoppat i LinköpingStad. När vi kommer tillbaka till min tjänstebil, som stått parkerad i ett parkeringshus, ser vi att ena däcket har punka. Hur fan det har gått till har jag fortfarande inte förstått. Ingen av oss hade någonsin bytt däck tidigare men efter lite coaching från olika håll så påbörjade R projektet att byta ett däck. Jag hade nog aldrig sett denna händiga sida av honom innan. Jag kan ärligt erkänna att när jag helt ensam skulle köra mot Vadstena för konferens var jag räääätt nervös (över min inre syn om att mitt eget däck helt plötsligt skulle rulla kapp med bilen.) Men så var inte fallet utan resan till Vadstena gick utmärkt!

I detta fallet så hade vi en fullpackad bil och ägaren av bilen svarade inte när vi ringde. Vad är det med föräldrar och mobiler? Det slår aldrig fel att de inte har med sig den när man jagar dem som mest. Vi fick helt enkelt bära ut skjortor, bord och diverse andra saker ur bilen för att komma åt under bakluckans matta där vi antog och gissade att vi skulle hitta vad vi behövde. TACK GUD för att det inte regnade vid detta tillfälle! En sån där fyrkantig sak som man kan skruva loss bultar med hittades kvickt (Jag vet inte vad de olika sakerna heter men jag är ändå stolt över att jag inte fick någon slags panik när vårt pressade tidsschema slogs i tusen bitar) men en sån där annan grej som gör att bilen, eller i detta fallet flaket, lyfter syntes inte till!! Vi fick leta lite till och ännu längre ner hittade vi den där manicken. Goodiie tänkte vi, det här är vi ju rutinerade på så detta är lugnt! Släpet lyftes och hjulet skruvades av med hjälp av Rs vältränade armmuskler. Det andra däcket rullades fram och skulle lyftas på. MEN. Ickesanicke att det skulle vara så enkelt. Manicken som lyfte släpet räckte inte till att lyfta tillräckligt. SATAN! Dessutom började jag bli hysteriskt kissinödig och vi hade inte ens sprängt däcket vid en skog. PISS kändes som ett lämpligt utryck vid detta tillfälle. Som tur e hade jag bara några minuter tidigare läst i mitt horoskop för maj månad att jag skulle vara extremt kreativ denna födelsedagsmånad så jag tänkte till och sa att vi kunde väll bara sätta ett av bordets avskruvade träben under manicken. Sagt och gjort, det såg lite ostadigt ut och med dagens tur misstänkte jag att släpet skulle förstöra min finurliga uppfinning. Den klarade sig och däcket kunde lyftas på, skruvarna skruvas fast med hjälp av mina nylackade röda naglar. Rostigt och jäkligt var det och R skrattade åt synen, vi orkade dock inte leta fram kameran och ta bevis men han var stolt att jag hade hållt mitt lugn och att vi hade genomfört projektet. Bilen började rulla igen.

Lite kaos i släpet och ett försvunnet däck

16.50 Nu sitter jag i bilen och har skrivit till er. Beräknad ankomst till Stockholm är 18.40 om inga mer kaosartade situationer uppstår. Berättar mer imorgon om detta spännande äventyr.

18.30 Vi glider in på vår nya parkering, WOW vilket hus vi ska bo i!! Vi börjar packa in och jag blir mer och mer kär i lägenheten för varje gång vi vänder i den. Från balkongen ser vi Rs kontor, Råsunda och utsikten över hels Stockholm från vår sida sett. Vi bär in och bär och bär in lådor och kassar.. Till sist var det dags för sängen och byrån, dags att ta fram de sista musklerna och krafterna man har.. Phu.. Rs kontor Vårt hus

19.30 På endast en timme hade vi packat in allt, vi bor på sjunde våningen med hiss. Mitt råd till alla flyttande människor där ute- Bo aldrig utan hiss, det går så sjukt lätt att flytta när man har hiss! Vid denna tiden var vi sjuukt hungriga så vi bestämde oss för att köra och lämna släpet och hämta upp lite mat.

20.03 AAAAAAAAAAAAAGGGGGGGGHHHHHHHHRRRRRRRRRRRR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Släpet hade av någon jäääkligt märklig anledning hängt sig så vi kunde inte koppla på det igen. Är detta ett skämt eller!? NEJ DET ÄR JU INTE DET!! Släpet absolut vägrade att hacka sig fast i bilen så vi fick lämna kvar det på parkeringen och köra till OKQ8 för att be om hjälp.

20.09 OKQ8 STÄNGT. WHAT?!! Vi hade ju avtalat att lämna släpet innan 21.00 trots att det var röd dag. Trötta och hungriga tog vi ett snabbt beslut att skita i det till imorgon, vi letade upp en kebabrulle och åkte hem.

23.54 Nu har jag packat upp hit och dit, svårt att låta bli. Utsikten är ÄNNU vackrare på natten. Ljuset från staden mot den mörka natten var häftigt. Vi har skålat in lägenheten med vars ett litet glas skumpa och nu är det dags att sova. Natti

Over and out //J

*Får är ju egentligen inga vackra djur?...Förutom i de tecknade filmerna* R 080501