Hej,förra sommaren hörde jag R gå och nynna på en ASSTÖRIG melodi med texten "hejhej sommar, hejhej sommar, vi ska solabadasolabadsolabada i sommar". Idag är dagen då jag inser varför han inte kunde släppa den där låten. R var nämligen näst intill ledig heeela förra sommaren (med några få undantag för slappt kontorsjobb i hembyn). Detta gjorde R otroligt rastlös eftersom han älskar att driva en massa och iiinte att "slappa och göra ingentin". Ligga på soffan en hel dag passar inte denna killen. Jag däremot jobbade som tusan vilket gjorde att jag var hyffsat trött på kvällarna när jag kom hem. Kan ni gissa vart denna lilla krock hamnar? Jo i att han gick och lallade runt hela dagarna och längtade tills jag kom hem så att vi kunde hitta på något medan jag jobbade hela dagen och längtade tills det att jag kom hem så att vi kunde slappa. I år är det tvärtom. Jag är ledig fram till Augusti och han jobbar. Det är ingen sommar med sol och bad i år heller (precis som i fjol) så jag har inte så mycket att göra. Jag går mest här och lallar och väntar på att R ska komma hem så att vi kan hitta på något. Han däremot sliter hela dagarna på jobbet och vill helst springa en runda och sen softa. Dessutom blir det lätt att tvn är på dygnet runt när man är hemma och imorse insåg jag varifrån "hejhej sommar" störiga melodin kom. Barnsommarprogram på svt. ahaa. Och vad jag unga fröken Kajson? Jo nu går hon här och nynnar för sig själv "hejhej sommar". grrr Jag måste dessutom erkänna en sak. Jag har inte tränat på ASLÄNGE. Igen. Jag är värdelös. Jag önskar att jag var en sån där människa som tyckte om att träna. Som längtade efter träning. Som hävdar att det är "så skönt" att träna. Men så är icke fallet, jag älskar att slippa träna. Tänk om jag kunde vara smal och snygg och må bra i kroppen utan att svettas, hur gött hade inte det varit lixom?!. Jag är sjukt imponerad av alla dessa människor som gillar att löpa, jag KAN inte göra det. E har kommit igång rejält och springer och går om vartannat varje dag. Det gör inte jag. R älskar att träna. Därför ska vi nu leta upp ett gemensamt gym så att han kan sparka iväg mig dit tre gånger i veckan. Bra va? Det som då är lite illa är att jag har betalt 450kr till SATS varje månad i ett år trots att de inte alls har format denna figur. Det har jag tillsammans med mina vänner "choklad, chips och grädde" gjort. Snart är bindningstiden slut iaf. För SATS Helsingborg hjälper mig inte så mycket här i Stockholm. Nej nu tänker jag dricka kaffe, fundera på framtiden och läsa KatrinSchulmans blogg. Tjingeling//J
