HellooNu har jag vaknat och ätit lite frukost med mommi.. Hon väckte mig med smoothie på sängen eftersom jag har namnsdag idag :=) För ungefär ett år sedan ansökte jag om att få ta min mormors namn till mitt andranamn. Det fick jag, Ingeborg heter jag numera i mellannamn, visst är det vackert? Smaka på det lite, Ingeborg.. Nu sitter jag i mina rosa mjukisbyxor och degar i soffan. Jag borde ta tag i det där med tentapluggandet.. Men de extrema pappershögarna lockar inte.. Jag undrar varför. Idag ska solen skina och jag vill bara göra ALLT ANNAT utom plugga. Jag har iofs lite härligheter inbokade idag: klippa och färga håret hos N, äta lund med mommie, gå på fotSPA hos A.. Låter som en bra dag va? Resten av dagen måste jag dock ägna åt plugg. Undra hur denna tentan kommer gå? Bra hoppas jag, alla andra har ju gått superbra, fick ett utdrag på mina betyg igår vilket var kul. Det är ju bara desa företagsekonomikurserna som jag får kämpa som ett SVIN för! Jag tror jag lägger ner dubbelt så många timmar som andra i min klass på att plugga inför dessa tentorna. Lyckos dom som detta faller naturligt. MEN, att jag kämpar och sliter för resultat visar ju å andra sidan både mig själv och mitt omgivning att jag inte ger upp. Även om det känns så ibland. Jag är bra på att ge upp för ett litet tag. Jag vill känna mig som att det är okej att jag ger upp. Jag vill gråta och bli tröstad. Jag vill vara förbannad och skita i det. I detta läget blir jag arg om någon säger till mig att "du kommer klara detta, det vet jag" eller "du ger aldrig upp Johanna, du e en kämpe". Just precis när jag känner sådär att jag ger upp (även om jag och alla i min omgivning vet att det kommer slå om) så är detta som att be om en käftsmäll. Mer eller mindre iaf. MEN sen händer det något. Den lilla fightern inom mig som R så sött har beskrivit klättrar upp på mig axel och tvingar mig att ta tag i det. Så jag kämpar. Nog skrivet om det -dags att börja slita! Over and Out//J
