Åhhh sån underbar förmiddag vi hade, jag och August... Eller kanske mest jag? Vägarbetarna knackade på och sa vänligt och trevligt att de skulle gräva upp vägen så om vi ville få ut vår bil behövde vi flytta den direkt så vi packade ihop oss snabbt och körde till dagens träningsplats preciiiis vid havet i Ljunghusen och satte oss på en bänk i solen där en halvtimme innan passet. (Tummen upp för trevliga vägarbetare förresten, såå himla enkel grej att vara trevlig ju men det gör verkligen någon annans dag!) August fick flaska och jag njöt av solens strålar och tjuvkollade på träningsgruppen innan som svettades rejält medan ledaren skrek ut peppande ord. Jag tror jag har hittat min grej i träningsform helt klart - uteträning med Näsets bootcamp!!! Man får frisk luft, de peppar och stöttar och kollar tekniken och visar övningar och hjälper en med kidsen om det skulle behövas. Briljant idé. Vårt pass var tufft men med peppande utrop och från både ledare och mellan oss så tog vi oss igenom det och efteråt så var vi tre som kastade oss i havet höga på magin. Jag hade inga badkläder med men såg att det stod 11 grader på en liten skylt och jag kände bara att nu jäklar är det perfekt för oktoberdoppet så jag hoppade i. Check på det och världens bästa start på dagen! (Kändes dock liiiite lustigt att gå runt på Ica och handla i småblöta kläder eftersom jag drog på träningskläderna utanpå de blöta underkläderna men äsch, om folk trodde jag kissat på mig får de väl tro det, haha.) Jag ringde förskolan innan och hörde hur Charles hade det och han var pigg, glad och sprallig som vanligt och de tyckte absolut han skulle stanna men lovade att ringa om han skulle verka besvärad på något sätt av svullnaden. Fina förskola. De är så himla bra där - däremot så finns det tydligen vissa läsare som inte kan låta bli att lägga småsura kommentarer och sånt sticker varje gång fastän jag inte borde bry mig. Jag är så trött på att bli anklagad hela tiden för olika saker, att bli anklagad för hur jag är eller hur jag mår eller vilka känslor jag har. OCH JAG ÄR TRÖTT PÅ ORDET "överkänslig" som missbrukas i tid ohc otid - jag är KÄNSLIG och det betyder inte att någon annan har rätt att bestämma att jag är "för känslig" som ordet "överkänslig" betyder. PUNKT SLUT - Du som alltid måste döma andra och bestämma hur de ska reagera och vad som är okej och inte att bli ledsen för, säger inte det mer om dig än om mig? FOLK ÄR OLIKA OCH ALLA KAN INTE REAGERA, AGERA, TÄNKA, KÄNNA och VARA som just DU. Detta är ju min blogg och jag skriver alltid utifrån mig och har ett öppet kommentarsfält där vi försöker hjälpas åt att utgå från SIG SJÄLV och aldrig döma eller hoppa på någon annan. Men det är svårt, trollen finns och då menar jag inte människor som inte håller med mig - det finns massor av underbara läsare som inte håller med mig om det ena och det andra och det är såklart okej - precis som jag inte alltid håller med er i era kommentarer kanske MEN man kan säga "jag tänker så här" istället för att skicka sura giftpilar eller hävda att jag försöker framhäva mig på ett eller annat sätt, man måste missuppfattat mig GROVT om man tror att jag försöker framhäva, upphöja eller påstå att jag skulle vara bättre än någon annan - mina värderingar är precis tvärtom och varje gång någon säger sånt så blir jag uppriktigt ledsen och sårad. För alla människor gör sitt bästa, alla människor är lika värda, alla människor har olika förutsättningar och alla människor har olika personligheter, olika fysiska förmåga osv osv osv. Alla är olika - så att läsa min blogg och tycka att jag på något sätt någonsin säger att mitt sätt eller vem jag är skulle vara bättre än någon annan är liksom så jäkla knäppt och irriterande och ledsamt - då kanske man ska läsa någon annans blogg om man tycker jag är irriterande tänker jag? Nog om det, en annan sak jag som slog mig idag under träningspasset när jag provade jogga lätt efter att ha bollat med instruktörerna om jag var redo för det var att jag var så jäkla genuint glad och lycklig över att få vara där i solen med ett sovande barn i vagnen och träna som fasiken för MIN SKULL. Att göra detta två gånger i veckan för MIG - investera i MIG och liksom få den peppen och den energikicken - det är ju helt rätt såklart men jag tänker så lätt att jag ska skämmas lite för att jag valt att gå och träna med August två gånger i veckan, precis som jag ska skämmas lite för att jag valt att jobba parallellt med mammaledigheten. MEN JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT SKÄMMAS FÖR DEN JAG ÄR! Jag orkar inte längre, jag orkar inte försöka passa in längre för jag passar inte in. Inte alls. Jag är jag och jag är fan okej. Precis som att denna middagen idag var okej. Och mackor eller fil hade också varit okej. Alla gör vi så gott vi kan, sprid kärlek och inte ifrågasättande med negativ ton <3. Och till er som inte kan förstå att folk är olika rekommenderar jag boken "Omgiven av idioter" - läs den så kanske du lär dig att alla är olika och det är okej <3.
