Fick frågan om hur jag balanserar så pass intensiva jobbdagar som jag hade i lördags där jag står mer eller mindre i en spotlight och socialiserar eller håller föreläsning på en scen eller pratar eller tar kort med folk eller signerar böcker flera timmar i rad - något som dränerar en högsensitiv person enormt såklart... Och hur jag balanserar allt med jobb, familj, barn, aktiviteter och kul saker med att vara just högsensitiv där man behöver ha det jäkligt lugnt och tyst omkring sig ofta också. Och ja - detta ÄR svårt och jag som är en extrovert HSP-person älskar ju roliga sociala tillställningar men i väldigt liten mängd har jag äntligen lärt mig. Eller jag övar fortfarande på att få till den där balansen och se vad som funkar och inte för mig och att våga säga nej till saker för att få in återhämtningen och balansen. Att våga kravställa saker som att jag behöver enkelrum när jag är ute och jobbar och kan inte dela rum med någon annan leverantör eller så, den extreeemt lilla tiden jag har när jag ska sova under en bröllopshelg så måste jag få vara helt ensam så att jag kan hinna återhämta mig liiiite innan nästa arbetsdag. För även när jag gör bröllop som bröllopskoordinator är jag ju på högspänn och har ögonen på mig konstant och måste leverera med ett leende oavsett stress, press eller saker som går åt helskotta med tidsschemat bakom kulisserna.... Jag måste bära alla andras känslor och balansera och ta hand om dem till max under 18 timmar i sträck (en brud som är nervös, en brudgum som vill bolla sitt tal, toastmasters som vill ha hjälp och bolla konstant och höra att de är rätt på det, en mamma som tappat bort presenten med posten, en farmor som behöver ett glas vatten och skugga, en fotograf som vill få till ännu bättre bilder genom att ändra lite i tidsschemat, en florist som ligger lite back i schemat.... alla dessa är mitt ansvar att få att känna sig lugna, trygga, peppade, inspirerade, kärleksfulla och som att allt ordnar sig...) Så när jag stupar i säng på fredagskvällen 00:00 och ska upp 06 igen behöver jag få vara för mig själv utan att bära någon rumskamrats energier för det är så det funkar när man är HSP - man bär dem med och då har jag svårt att slappna av. Här ser man i mina ögon att jag egentligen behöver en reload, vi hade fotat klart och jag var på väg till ett rum i ensam för 5 minuters paus under en intensiv arbetsdag som konferencier men så bad fotografen om några minuter till och ja- jag ser skillnaden direkt i blicken. Oftast ser ingen annan det om jag inte påpekar det tack och lov, jag kan pusha över mina gränser väldigt långt men då kommer ett stort bakslag dagen efter istället. Så mini reloads under arbetsdagarna - om så bara 1 minut är extremt viktiga också har jag lärt mig. Lösningen stavas ju BALANS, ÅTERHÄMTNING och RELOAD. Att våga tacka nej till en maaassor med saker som är superkul men som tar energi dem med. Som en playdejt eller en bio med en vän eller att åka till ett badhus med barnen. Ibland funkar inte dem grejorna om där är mycket annat som jag ska göra socialt under en vecka. För många är en bio med en vän återhämtning - för mig är det en fantastisk stund men det TAR fortfarande energi från mig har jag insett .Jag tankar energi när jag är ensam och det är tyst omkring mig. (Sen GER det ju energi också att träffa vänner, skratt och härliga samtal och inspiration från en film eller miljön man fikar i eller vad som, det är också något som ger energi MEN eftersom jag lever mitt liv i ganska högt tempo och har mycket inspiration kring mig hela tiden så är detta övermättat oftast och inte något jag behöver söka in i mitt liv, därav så blir det att generellt så tankas jag på med skratt och och positiv energi MEN på det stora hela så är det ändå något jag måste räkna med som tar energi i min veckokalender, inte något som ger....) Rickard min man är sån som ALLTID får energi av folk. Det är skönt att vi lärt oss att vi är olika där och har sagt det högt och här gäller det ju att hitta något som funkar för hela familjen... För just nu är jag lite orolig för hur somrarna ska vara framöver då vi ofta har många som gärna kommer och hälsar på och bor över på sommaren såklart eftersom alla andra oftast är lediga då och vi bor på en härlig sommarort och har vänner och familj lite överallt i vårt avlånga land som liksom har TIDEN att umgås på sommaren. Och hur mycket jag än VILL vara sån som säger till allt och alla "sväng förbi så grillar" eller "bara att sova över i gästhuset" så har jag nu börjat lära mig att det där blir ju ändå något som snor energi av mig för då ska det renbäddas och städas i gäststugan, det ska finnas frukost till alla och jag personligen tycker det är härligt om den dessutom är lite extra god med t ex färska bär eller så när man har gäster... Det ska finnas mellis, lunch, ingredienser till en grillmiddag och dryck på kylning och hur spontant det än må kännas och hur mycket alla hjälper till att hacka ihop middagen så ÄR det mer än så som ska till. Dukas fram, dukas av, in i diskmaskinen, diskmaskinen ska tömmas och är det familjer som är på besök som har barn så blir det en hel del medlingar mellan barnen under dygnet också som tar min energi för småbarn kan leka men det är tusen mini-grejer varje dag som de kan tycka olika om som behöver medlas lite med.... Och om t ex jag märker av att Charles känner sig trängd eller något så bär jag den energin med vare sig jag vill eller inte - det tar massor med energi har jag lärt mig. Föräldrarskap och HSP - det är ett helt kapitel bara det vill jag lova! Okej, svårt att skriva bara lite om detta märker jag... Men lösningen rent jobbmässigt är att jag jobbar hemifrån i total tystnad mer än hälften av mina arbetsdagar- inget surr från något kontorslandskap eller så. Helst inga möten alls och att jag har på mig mjuka kläder (ja det påverkar också!!) och att jag har balans mellan "on stage" och "off stage" eller vad man ska säga. Att jag lägger in minireloads även såna arbetsdagar som är bland folk - det kan vara att äta lunch helt själv istället med någon på plats för då är det tyst i mitt huvud och jag slipper sätta på sociala-pannlampan som Rickard kalla min dunderspotlight jag skjuter ut när jag är bland folk. Återhämtning helt enkelt.
