Godmorgon torsdag och godmorgon bakslag efter att ha släppt ut enormt mycket energi kring alla ämnen igår - eller det är väl en mix av att ge mycket energi och känslor men även att då ta in mycket av allt det som sägs, det man läser om osv. Så både ta in saker som lägger sig tungt för mig som är så pass högsensitiv och att ge energi till ämnen som jag aldrig vågat och orkat prata om innan. Så att jag vaknade med sprängande huvudvärk var väl inte SÅ oväntat när natten dessutom vankades många vakentimmar med en liten som inte kunde sova... Tråkigt men efter en tuff morgon känslomässigt med en ledsam lämning så bröt jag ihop lite här hemma, avbokade förmiddagens möte och tog smärtstillande och planerade om dagen utefter bästa möjliga förmåga med dagens förutsättningar. Det var så rörigt imorse så när jag kom hem från förskolan så stod vår dörr vidöppen. Jag hade alltså inte stängt och låst - något som ALDRIG händer ordentliga mig. Det var då jag insåg att idag är det dags att tänka om. Jag önskar att bilden var från idag så att solen sken för det ger ju lite energi men den tog jag i tisdags när det var så magiskt väder... Igår och idag är det grått och regnigt igen dock. MEN - efter att ha tagit smärtstillande, styrt om dagen och fått i mig en kopp kaffe känns det liiite bättre iaf. Jag tränar mycket på att inse att varje dag ger mig olika förutsättningar och att det är okej att anpassa sig efter dagsformen. Jag är en människa som gärna sätter etiketter på saker och jag känner mig misslyckade när det inte blir som jag tänkt - exempelvis det här med träning så vill jag liksom hitta vad som är "jag" och lsätta en etikett på det vilket är SÅ dumt men det är så mina tankebanor och spår i hjärnan. Jag vill veta och säga att jag är en "bootcamptjej" eller en "yogatjej" eller en "löpartjej" och sätter mål hela tiden inom det jag tror på och när jag trillar av så känner jag mig misslyckad och det är nog för att jag inte nådde fram till den etiketten jag satte har jag kommit på. För då vacklar jag och det är egentligen skitsamma med själva träningen (eller maten eller jobbet eller intresse eller vad det nu är jag sätter etiketter på) men att jag då INTE vet vilken etikett jag ska ha då gör att jag känner mig osäker, i obalans och misslyckad. Förstår ni hur jag menar eller är det flummigt? Men nu försöker jag öva upp nya tankespår i hjärnan kring att följa dagsformen men även årstiderna insåg jag i veckan när jag såg creativly på instagram som hade skrivit om årstiderna och hur vi lever och jag insåg att det är ju exakt så min kropp och hjärna vill leva men att jag vacklar vid förändringen varje gång - och det är rätt typiskt HSP att man är känslig för förändringar och även årstiderna tydligen men det visste inte jag så nu föll SÅ mycket på plats för mig. Jag är på en sådan enorm resa inom personlig utveckling just nu, både psykiskt och fysiskt iom osteopaten och det är omvälvande måste jag säga. En så enkel grej som att jag vill yoga och träna mjukt på vintern och sen när våren kommer så vill jag ut och springa och då har kraften till det - nu när jag tänker på det är det ju helt logiskt. För på vintern har jag oftast mer ont, det är ju så med kroniska sjukdomar att kyla är inte speciellt bra för kroppen, inflammationer, muskler osv osv. De mår bättre i värmen och jag mår bättre i värmen... Så att jag vill stretcha, vila, äta varm mat, ha mindre social umgänge på vintern är okej. (tror många känner så här men jag har tänkt att det är mörkret och kämpat emot för jag har tänkt att jag ÄR samma person och liksom att jag borde funka likadant året runt. Äta samma mat, träna samma sak, ha samma rutiner och eftersom jag inte är en rutinmänniska egentligen och kropp och själ mår olika utefter årstiderna så har jag ju därmed känt mig ur balans, misslyckad och som att jag inte känner mig själv vid varje skiftning.) Detta är kanske en självklarhet för många av er men för mig så är det en stor utmaning att börja ta bort mina etiketter på mitt liv, saker jag ska göra och hur jag vill vara. Att livet är föränderligt och att följa dagsformen, veckoformen osv är något jag inte gjort mer än att anpassa mig efter min sjukdom vilket jag började lära mig mer och mer efter att jag fick barn... Att jag måste må så bra som möjligt för att få ihop livet med dem. Men att anpassa mig efter vad resten av kroppen signalerar har jag alltid stängt ner och det hänger ju ihop med mycket annat inser jag - det där med att gå emot vad min kropp och hjärna signalerar för jag har varit SÅ tränad i att gå över det och göra det jag tror man "borde" istället för vad jag själv vill och behöver. MEN NU SÅ! Dags att sluta försöka passa in i någon box och dags att försöka inte bry mig så mycket på vad jag tror andra människor tycker om mig och istället bara ta hand om mig själv, tycka det är okej att jag är som jag är och lära mig ta hand om mig själv och tycka om den jag är och VARA den jag är. Sluta försöka vara det jag tror jag borde vara. Så, det där med årstiderna tyckte jag var så passande för att hjälpa mig i mitt tankesätt. Livet hörreni - så sjukt spännande att känna sig själv mer och mer och mer.
