Glllllllaaaaad FREDAG!!! Hurra, äntligen fredag och Rickard kommer hem ikväll efter några dygn i Stockholm, som vi saknat honom!! OCH vi har ÄNTIGEN en tom helg framför oss som jag verkligen behöver just nu, bara vi tre i lilla familjen och lugn och ro. Kanske orkar jag plantera om alla blommorna ute och inne - kanske inte. Vi får se... Hur som, igår provade jag och Charles att göra bananvåfflor till kvällsmat och HERREGUD så gott det blev, hett tips till alla er som har barn som älskar bananpannkakor om ni vill variera er lite, eller som i mitt fall då superC är kräsen med maten så är det ett bra sätt att få i honom ägg. Det blev några över så jag fick en till frukost imorse ockås, en med kesella och hallon mums! Receptet? Enkelt, 4 ägg, 2 bananer och sen kan man 1,5msk kokosmjöl eller mandelmjöl om man har det eler vill ha dem glutenfria men jag körde vanligt mjöl och faktiskt liiite mjölk också denna gången och så 1,tsk bakpulver - man mixar allt md stavmixer till en helt slät smet och gräddar på. Dett slog bananpannkakor enligt mig! Nog om det, det var en tuff dag igår för mig men idag är det äntligen fredag och jag ska iväg på vattenträning och bastu men annars är det fullt fokus på jobb. Det är mycket spännande saker som händer för bolaget just nu och det är skönt att det går att balansera det med all utveckling och rehab jag tar mig an privat! Det är så mycket tankar som snurrar i mig just nu, så mycket om då och nu och framåt - kolla bara på en kommentar jag fick som jag svarade på, hur jag kommer på saker och förstår saker samtidigt som jag skriver dem eller säger dem högt. Kommentaren/frågan: "Tack för detta uppriktiga inlägg! Själv också HSP, fast det insåg jag inte förrän nu som 30 år😄 Undrar om du upplevde att det blev mer eller annorlunda med hsp:n vid graviditet och i början som mamma? Ha en ljuvlig dag" Och när jag först svarade på den så tänkte jag nej, men se vad som händer ju mer jag skrev.... "Nej inte mer men kanske att vissa känslor förstärks av alla hormmoner såklart... Men t ex så tjatade alla på mig om att jag skulle vara ute och fika och träffa andra mammor och gå på öppna förskolan och så och det passade inte alls mig som hade fullt upp att hantera mig själv och mitt barns alla känslor - jo nu när jag svarar dig så inser jag ju att det förstärktes JÄTTEMYCKET såklart och påverkade mig jättemycket - när andra har ett barn som gråter eller skriker så är det såklart jobbigt för mammahjärtat men många kan ändå ignorera det lite grann och t ex gå med ett gråtandes barn i vagnen i 10 minuter tills det somnar men när min son grät så tog det så fruktansvärt mycket på MIG eftersom hans känslor hoppade över på mig... Så jag fixade inte alls det utan behövde få vara i en lugn och trygg miljö och få ha honom nära då. Spännande tankar! Tack för din fråga!!" Så spännande tanke och så mycket förståelse och lugn den ger mig kring all den där osäkerheten jag hade kring min föräldrarledighet och mitt föräldrarskap första året. Det var så många som var på mig om att jag gjorde fel som stannade så mycket hemma och som inte gick på öppna förskolan t ex men jag inser ju nu att det där behövde både jag och Charles - att bara få vara hemma i lugn och ro och lära känna varandra. Och att jag skulle kunna få följa honom för att orka med mina egna känslomässiga uttryck kring hans agerande. Om jag som HSP-person alltid lyfter över andra människors känslor och energier rakt in i min kropp - då lär jag ju till 110% ta över mitt eget barns känslor och energier - såklart. Så gråt och panikskrik tär otroligt mycket på mig. Jag kan till och med applicera detta på idag när Charles är över 2 år ju, wow vilken lärdom om mig själv och klockan är inte ens halv tio än. TACK för din fråga, den fick mig att tänka till!
