Godkväll fina ni, hoppas ni mår bra och har en lugn och skön vecka. Själv har jag tagit ut gravidkroppen på promenad idag, ni som sett vloggen har ju sett hur högt upp vi bor och då kan ni bara tänka er vilka sluttning det är när man ska promenera ner till havet och hamnen, det går bra neråt och vi tar det lugnt så det är skönt att röra på sig men uppför är det tyngre, haha. Läste förresten ett så himla viktigt och bra inlägg inne hos min bloggkollega Paula som fått värsta påhoppet om att man inte får "klaga" eller vara stressad om man har råd att resa till t ex Maldiverna. Som om stressrelaterade hälsoproblem eller ångest inte är okej om du har vad de kallar det "gott ställt". Vet att även Maja Nilsson fått dessa påhopp innan och det är en så viktig fråga att lyfta. Att man inte kan jämföra på det sättet. Det är som att försöka jämföra smärta eller känslor - hur jag upplever något eller hur mitt liv ser ut kan liksom inte jämföras med ditt. Folk har ofta svårt att våga säga att de har ont i huvudet eller har mensvärk när de är nära mig. Som att de skäms för att de tycker det är jobbigt att ha ont när de inte har det lika ofta eller lika mycket/ lika illa som mig..... Men att jag har ont i huvudet har ju INGENTING med deras huvudvärk att göra, om jag har SPRÄNGANDE-ÅKA-IN-TILL-AKUTEN huvudvärk samtidigt som de har ont i huvudet så gör ju inte det att de har mindre ont i huvudet eller att de inte får tycka det är jobbigt att ha ont i huvudet. Det är ju precis lika jobbigt ändå - även om jag har ont. Eller mer ont. Eller upplevs ha mer ont, men å andra sidan är jag ju t ex mer van vid att ha huvudvärk så det kanske är mer synd om dem då? Eller så kan man inte jämföra. Lite samma sak tänkte jag när jag läste Paulas inlägg, hon svarade så otroligt bra om påhoppet, här är ett utdrag: "Visste du att utmattningsdepression är en av de vanligaste orsakerna till att vi kvinnor sjukskriver oss? Jag tror att pressen, ångesten och stressen når oss i vilket yrke vi än befinner oss i, för vi bär ofta mycket mer än bara vårt arbete." ... "Det jag tycker känns trist i kommentaren ovan är tonen. Det går inte att jämföra liv och reaktioner. Det är högst individuellt. Något som är lätt för mig kanske är svårt för dig och tvärtom. Det är inte jag som visar att jag nedvärderar andras liv och andras yrkesval- det är du. Vad är det för fel med att stundvis känna sig stressad i sitt yrke och tala öppet om vår tids hälsosjukdomar?" ... "och eftersom att jag vet att det är ett hälsoproblem med utmattningsdepression/gå in i väggen vill jag belysa sådana ämnen. För att få andra att våga prata öppet. För om vi inte berättar, hur ska vi då kunna erkänna det för oss själva/få hjälp?" - utdrag från Paula Uribes fantastiska blogg Hur tänker ni om sånt här? Tycker ni det är "okej" att även människor som har det mer "väl ställt" klagar på ångests, stress och söndags/måndagsångest? Jag kan tycka det är tröttsamt att höra att jag måste ha "världens bästa jobb" så därför utgår från folk att det betyder att allt är så himla roligt så det inte känns som ett jobb och därmed aldrig är stressigt, jobbigt, ger ont i magen, är tråkigt, ger ångest osv. Eller att jag inte får klaga på att jag inte tjänar mer pengar - för jag har ju så kul på jobbet. Så då borde man väl typ jobba gratis? Men det ger ju inte mat på bordet heller, och pressen på att jag ska dra in jobb som ger betalt är inte lättare bara för att det är "roligt" utåt sätt....
