NU så - nu hinner jag sätta mig och skriva om mitt spännande besök med en osteopat jag haft span på länge och laddat för att prova behandling hos. Jag har aldrig gått hos en osteopat innan men när jag var gravid med Charles så gick jag på gravidmassage hos en som var på sitt sista år i utbildningen som berättade en massa som lät SÅ logiskt och rätt för mig så jag la det på minnet att jag borde prova det mot mina kroniska sjukdomar någon gång. Och nu är det alltså dags! En osteopat utbildar sig minst 4-5 år och i huvudsak så är syftet att förstå och se sambanden i HELA människan. Alltså kroppen utifrån ett medicinskt perspektiv men även det psykiska och FRAMFÖRALLT något som jag själv efterforskar i min egen kropp - hur allt hänger ihop. Varje gång jag gått till en specialistläkare så har den ju enbart fokuserat på exakt det som den är expert på - exempelvis med huvudvärken som varit SÅ svår att behandla eller ens hitta vad det är så har neurologer och sjukgymnaster som gett sig på den liksom bara tittat på huvudvärken och inte helheten så mycket - kan den t ex ha med endometriosen att göra? Och kan endometriosen ha att göra med gamla smärtminnen eller psykiska och fysiska övergrepp som förstärker smärtan? Kan allt ha med hormoner att göra? Eller kanske det här extrema högsensitiva draget? JAG vet inte men jag utforskar och klurar och testar och undersöker och tycker det är extremt spännande - framförallt det här med min HSP-del och att min kropp även fysiskt reagerar så extremt starkt på biverkningar och behandlingar osv. Jag kan inte gå på förebyggande mediciner (alltså mediciner man alltid tar mot en sjukdom istället för att bara ta smärtstillande när sjukdomen gör så ont så man behöver avlastning) för alla biverkningar tar alltid över hela min kropp på ett så extremt sätt - ni vet när det står "1 av 1000 kaaaan känna av detta eller detta" så är det liksom alltid jag och upphöjt till 100. När jag gjort operationer så har jag haft extremt mycket längre återhämtning än andra och oftast fått infektioner. När jag ens gör undersökningar så kan jag få smärta och infektioner. IVF-en var en stor utmaning för min kropp - såklart. Allt känns så logiskt nu när jag börjar sammanfatta allt och det var det som vi gjorde på mitt första möte hos osteopaten förra måndagen. Hon sa "berätta allt" och SOM jag berättade allt - och kopplade ihop sakerna samtidigt. När vi gjorde ryggmärgsprovet så blev jag liggande i veckor. När jag gjorde kejsarsnitten fick jag infektioner. När jag gjorde titthålsoperationen och IVF:erna så svullnade min kropp upp och smärtade LÅNGT mer än vad läkarna sa att det skulle göra. När jag provat mediciner så har jag mått så fruktansvärt dåligt så min kropp nästan förintats - ja listan kan göras lång. Och på ett känslomässigt plan pratade vi också om vad som ha varit och vad som fortfarande känns - att jag med min högsensitivtet även psykiskt/själsligt eller vad tusan man nu ska kalla det har en känslighet i kroppen. Det låter ju logiskt nu när jag tänker på det. Det var en intensiv timme och jag och osteopaten skrattade åt att hon fick ta ett till papper och anteckna. It´s a lot konstaterade vi. Allt från hjärntvättningen och traumat (traumanen?) under högstadiet och gymnasietiden till alla läkarbesök, kroniska sjukdomarna som man inte kan se med blotta ögat eller hittat exakt vad det är eller hur man ska behandla det. Att jag aldrig faller inom ramen för vad som är "normalt" i behandlingar eller utfall. Att jag fortfarande bär sorg över situationer starkare än min omgivning trots att jag är klok nog att veta att det inte är ett trauma för mig - det är bara sorg och mer känslor än för andra. Vi kom fram till att jag varit med om hela 3 bilolyckor - något jag aldrig tänkt på innan och jag kan inte ens minnas om det var jag som körde eller min vän på den tredje (jag körde på en av de andra två). Smsade hon som var med i bilen idag och frågade för jag har så enormt mycket minnesluckor från åren mellan att jag var 15 och 19/20 år tyvärr, antagligen för att jag hade raderat ut traumat och därmed också övriga minnen och nu när jag försöker bearbeta den delen så minns jag inte (gick ju hos psykolog på behandling halvåret innan jag blev gravid med August men fick stoppa sen för att behandlingsmetoden var för stark när man var gravid, sen gick jag hos en annan psykolog under graviditeten och nu har jag varit utan ett år och vet inte riktigt hur jag ska ta tag i den sista biten för att bli av med ryggsäcken från det där traumat och allt kring det. Kanske kommer orken i vinter, vi får se. Men jag har kommit enormt långt de senaste åren med det med tanke på att jag var ovetandes om det fram tills Charles föddes. Så det är jag stolt över, att jag jobbat klart till kanske 80% med det, dags att bli av med sista smärtan där med tänkte jag....) Oavsett allt - så kände jag snabbt tillit till osteopaten och vi klickade så nu ser jag med spänning fram emot att påbörja behandling hos henne efter August inskolning i Oktober. För hon sa så kloka grejor på den korta tiden jag var där och vi hann gå igenom allt som kan tänkas ha påverkat mig både fysiskt och psykiskt i livet. Alla bilder av Lovli photography Vi gick igenom vad jag provat mer, akupunktur, metoderna som sjukgymnaster provat, vad vi gjort med läkarna (hjärnröntgen med och utan kontrast, ryggmärgsprov osv osv osv - you name it.) och sen kom vi till det där spännande och helt logiska i mina öron som hon började berätta om. Saker som att det finns en massa olika ben som finns i skallen och att de såklart inte sitter ihop. Alltså behöver där vara en minimal liten friktion mellan alla benen och att det ska funka i rörelse med varandra och att det såklart kan göra sjukt ont om flödet i det minimala utrymmet inte funkar... men även allt om ryggmärgsvätskan som pulserar runt och att man fortfarande inte ens vet riktigt vad det är som styr den rytmen/ "pumpar" runt den vilket ju är något en forskare bergis hade fått nobelpriset för när detta hittas. Ryggmärgsvätskan cirkulerar ju runt nerefrån typ svanskotan och upp längst ryggraden hela vägen upp till skallen där den liksom åker ut i olika pölar och sen tillbaka ner igen och att hela kroppen antagligen påverkas av den rytmen - tyckte det beskrevs lite bättre här om någon är nyfiken. Och när vi pratade om det så kom jag ihåg att NÅGON har pratat om detta med mig innan och känt på flödet men jag inte för mitt liv minnas vem eller i vilket sammanhang. Oavsett så är det en stor del i behandlingen också, ska berätta mer när jag faktiskt provat lite senare i höst. Men visst låter allt SÅ spännande?? Det jag bar med mig därifrån allra starkast var att hon pålyste att man nog ska vara extremt försiktig när man behandlar min kropp eftersom den verkar vara så känslig, så att inte biverkningarna tar över. Att det är ska vara sååå försiktigt, varsamt och långsamt framåt så det knappt känns för mig. Och då var det som att en stor pollett trillade ner i min skalle - SÅ ÄR DET JU SÅKLART!! Oavsett om det gäller detta eller andra behandlingar så är jag en rätt energisk person så jag tar gärna i för kung och fosterland vid massage, träning, akupunktur eller vad som helst. Det gör ont men TA I SÅ DET KAN HJÄLPA brukar jag tänka. Men det låter ju så logiskt så det nästan är löjligt att jag behöver lyssna på vad min kropp försökt säga i alla år till mig. TA DET LUGNT. Tänk om man kan hitta hjälp för mina smärtor när man försöker med små medel? Det är med stor spänning jag fortsätter i höst.
