Godmorgon, eller ja god förmiddag. Tusen och åter tusen tack för all pepp, kärlek och allt stöd igår. Jag VET ju direkt att läkardagar är skittuffa så därför kände jag att vafasiken - jag bara släpper ut allt och säger som det är. Så för er som vill höra hur det gick så finns allt på stories fram till i eftermiddag. Men kort och gott - jag var modig och grät ut innan och gick sedan in till läkaren där en manlig läkarstudent (såklart) var med dagen till ära. Och här var jag äntligen modig nog att stå upp för mig själv och säga - NEJ. Det där svår jag tappade bort under så många år. Att står upp för mig och min kropp och mina rättigheter. Jag är ALL FOR att läkarstudenter såklart ska få vara med och se, öva osv i så många lägen som möjligt men just i detta fallet så sa jag direkt att han fick absolut vara med under samtalen men att han behövde kliva ut ur rummet vid undersökningen. Och jag grät när jag sa det. Jag grät när jag berättade min historia. Jag grät när jag berättade min smärthistorik och sen gick vi igenom olika alternativ som fanns här och nu. Bäst att testa just nu är dubbeldos Cerazette. Fick blommor av en av era läsare igår, blommor läker verkligen!! Tack snälla, snälla Elin för omtanken!! Med dubbeldos minipiller så hoppas man på att få mig så blödningsfri som möjligt - hon var noga med att säga att det är inte helt säkert att jag blir helt blödningsfri men vi ska testa detta. Och annars ska vi testa ett annat p-piller. Med dubbeldos så kommer såklart hormonkarusellen igen och ökad hunger, viktuppgång, akne osv osv osv. Jag HATAR de där extrema hungerskänslorna och jag känner precis att jag börjat få balans i huden så det känns ju inte skitkul om jag ska vara ärlig, MEN det borde jag ju fattat att så lär det bli. Alltid biverkningar, man försöker få bort något och då tillkommer något annat. Men nu testar vi detta. De hade även en sjukgymnast som var specialist på bäckenbotten som hon ville att jag skull gå till, tydligen kan man träna dessa muskler på att slappna av också? De kan vara ömma och gör ont och bidra till mer ont i magen vilket jag aldrig har hört. Och knipövningar kan tydligen till och med förvärra om de redan är ansträngda och spända?? Så sjukt, så ja det blir spännande att gå till henne och höra mer och även bolla hur jag ska tänka med träning som jag får mer ont av - är det ok att träna och ta smärtstillande 2-3 gånger i veckan? Ja säger de. Vi får se. Hon sa att jag kommer nog aldrig bli smärtfri utan det handlar om att hitta så bra medel som möjligt, så bra balans som möjligt och göra det vi kan. Att leva med smärta - det är något jag bara får acceptera. Ibland kan man ta smärtstillande när man känner att man behöver paus från smärtan, t ex större skov eller efter fysisk aktivtet eller när man ska göra något viktigt (typ jobba heldag på bröllop) men man kan inte gå på dem alltid dygnet runt utan man får helt enkelt leva med smärtan däremellan. Något jag är expert på. Så ja, roligare än så blev det inte. Har telefontid med läkaren om 3 månader för utvärdering så här långt. Phu. Väl hemma somnade jag med August och sen hämtade vi Charles och grannarna för playdejt i sommarvärmen. Så himla fin eftermiddag med vattenlek, grillning och bara häng och jag fick prata av mig. Jag ska prova detta men samtidigt fortsätta min resa i att lära känna mig själv och min kropp. Läsa mer om antiinflammatorisk mat, kolla upp någon alternativ medicin och metod som Qinopraktik, kinesiologi, medial läkning osv men jag orkar inte ta till mig allt på en gång så det får ta sin tid tänker jag.... Kanske börjar med en osteopat här nere på Näset eller Malmö. Vi får se. Allt hänger ju ihop såklart. Vi fortsätter resan.
