Godmorgon från denna frukostskålen här hemma... Älskar att sätta mig i korgstolen ute på altanen i skuggan och äta frukost i lugn och ro och spana på trädgården... Men visst var det älskvärt att börja morgon i totala motsatsen igår på NK Passagen i Stockholm hos The Wow Closet där de fixade hår och makeup på mig, haha. Konstraster alltså... Varför jag blev SÅ piffad får ni se senare i veckan, eller spana in min stories där de galna upptågen på stadshuset från igår syns, haha.. Det var Jessica som fotade mig och gravidmagen i vecka 35 men ja som sagt, från selfie med henne i stadshuset.... Till att hoppa i baddräkt och morgonrock så fort jag landat igår och cykla raka vägen ner till havet för att bada med mina killar... Det var lite märkligt att dyka upp på stranden i lockar och full make men det åkte snabbt av när vi busade loss bland vågorna kan jag säga, haha. Livet ändå va? Rickard fångade oss i leken igår och när jag såg bilderna bakifrån blev jag SÅ besviken på mig själv för att jag reagerade som jag gjorde - jag raderade dem först. Jag tänkte "åh skit också det är ju så jag ser ut bakifrån, gropig och med celluliter och jag borde nog haft badkjol eller shorts...." VARFÖR KOMMER DESSA TANKAR ISTÄLLET FÖR ÅH VAD FIN BILD PÅ MIG OCH MIN SON NÄR VI BUSAR OCH TAR KVÄLLSDOPP!? Jag blir tokig på mig själv, jag skrev om mina celluliter när vi var i Dubai också och då syns de såklart ännu mer eftersom jag har en del mer vikt som fyller ut rumpan och lår nu, haha. Hur som. Jag har celluliter och har typ alltid haft, hur kan man känna sån avsky och spontant skämmas över något man haft i 15 år? Jag vill inte ha för korta kjolar, klänningar eller shorts för jag tycker synd om andra som ska behöva se de stackars gropiga, rynkiga låren men det är ju så här jag ser ut - varför kan jag inte bara vara nollställd inför det och köpa en klänning jag tycker är fin oavsett hur mycket av låren som syns? Elle bära bikini utan att tänka på att rumpan och låren syns... En sak till med bikini förresten - det här med bikinilinjen som liksom också alltid känns som något som syns för mycket och som känns ofräscht och med för mycket röda prickar eller svarta prickar hur man än gör (eftersom jag är för lat för att varken vaxa eller lasra bort) och benen likaså - jag har liksom inte ljusa tunna små hår på benen utan hela jag har begåvats med tjockt och grovt hår om man säger så - whats up med det? SÅ himla onödigt att tankar på att det syns upptar hjärnspace av mig, helst skulle jag vilja ha boxermodell på alla mina baddräkter och shorts för att känna mig riktigt bekväm. Jag vill får bort såna här tankar, framförallt med sånt som bara är. Hur gör man? Hur gör ni för att skita i om det är röda prickar i bikinilinjen eller lite hår på benen eller under armarna? Eller era gropiga lår som inte ser ut som hjärnan ritat upp att normen ska göra? Hjälp!
