<div>Tisdgsmorgon och även om det var läskigt at?t dela med mg av tankarna igår så ser jag att vi är fler som kämpar och är modiga, vi är många som vågar gå in i den där utmaningen hos en psykolog för att vi vill komma ut bättre och starkkare på andra sidan. Kanske såren inte läker men man lär sig leva med dem utan att dem påverkar ens vardag iaf... Kanske tackar man händelserna efteråt för att de gjort den till den människa man är idag. Jag hoppas det, jag hoppas jag slutar känna skam, skulkänslor och illamående så fort minnena sköljer över mig och jag hoppas att jag kan få hjälp att jobba bort de gånger som jag känner mig trängd och kvävd i min vardag pga av kroppsminnen. </div> <div> </div> <div>Jag har fått så många mail från er läsare den senase tiden, långa mail med personliga historier som berör mig enormt mycket, ni är så modiga som vågar berätta er historia och jag känner mig oerhört stolt över att ni känner att ni vill berätta för just mig, att ni finner tröst i min blogg och att ni uppskattar kategorin "livstankar". Det finns verkligen SÅ många ämnen vi behöver lyfta och prata om för varje gång jag gör det så märker jag att jag inte är ensam - långt ifrån så är det alltid många som känner igen sig och kan koppla texter till sig själlva. Självutveckling i grupp, kan vi kalla det för det?</div> <div> </div> <div>Hur som, tack och heja alla modiga som kämpar på!</div> <div> </div> <div>Just nu har jag tänt ljus och äter frukost, det var en tuuuuff natt här hemma igen med obeffintlig sömn och en liten superC som sa ajajajajaj för sina myggbet.t <em>(de är över en vecka gamla nu men är så intensiva och håller i sig, vi tog inte antihistaminet igår för vi trodde det var över men tjiii fick vi och stackars Charles. Usch, stackars liten!) </em></div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> <div>Och så har jag precis börjat läsa den här boken,<a href="http://forni.se/" target="_blank"> "Jag är inte perfekt, tyvärr" av Michaela Forni.</a> Jag hann bara läsa ett par sidor igårkväll men den träffade rakt i hjärtat den med, många kloka ord... Det som jag slås av i år är att jag har trott att om man jobbar på med sig själv, att lära känna sig själv och ta hand om sig själv - då når man i mål helt plötsligt och "fattar" hur man ska leva livet och sen är allt i harmoni och bra. Men så är det ju inte - livet är föränderligt precis hela tiden och det kommer aldrig ta slut, folk omkring mig förändras, min famlj förändras, miljöer förändras och jag förändras - alltså måste jag hela tiden träna på att ta hand om mig själv på bästa sätt, det finns hela tiden nya saker att lära om mig själv och om livet och man måste sträva efter balans precis varje dag HELA TIDEN. Det tar aldrig slut, man når inte ett mål och kan sedan luta sig tillbaka och leva life. Precis som med relationer som man måste jobba med konstant så måste man göra detsamma med sig själv.</div> <div> </div> <div>Först blir jag lite matt av den tanken - "what´s the point" känner jag då, man kan ju liksom lika gärna skita i att jobba sig igenom alla tunga grjejor om man aldrig når fram - om det adrig tar slut.... Men efter lite eftertanke så inser jag att det är ju detta som ÄR livet. Varje dag, hela tiden - såklart man ska göra sitt bästa av det!</div> <div> </div> <div> </div> <div>Som idag t ex, den 5 september 2017 - en dag som aldrig kommer tillbaka, den finns bara just idag - här och nu. Lite som att titta på en direktsändning i TV - just idag direktsänds livet och just idag kommer inte tillbaka, så därför ska jag göra mitt allra bästa för att just idag ska bli en härlig dag.</div> <div> </div> <div> </div> <div><3</div> </div>
