Det här var ju kul kompisar! Detta får vi göra oftare, tusen tack för alla frågor... Hur stor är er nya lägenhet? 73kvm, en trea! Kan du inte visa oss runt i er lägenhet? Den ser helt fantastisk ut.. Självklart, den är på 73kvm fördelad på 3 rum och kök. Vi har fönster på två håll vilket ger ett sånt underbar ljus i lägenheten som vi inte hade alls i vår förra... Vi bor en bit upp och har faktiskt turen att ha noll insyn från något håll vilket jag älskar! Jag ska göra ett eget inlägg med bild på alla rummen såklart men här är några iaf: Välkomna hem till oss - familjen Kajson jr I sovrummet hängde vi upp vår gamla kristallkrona för att få en härlig hotellkänsla... Här inne står också min gungstol som jag ärvt från mormor och morfar - den vi hade på bröllopsfotograferingen... Balkongen är ju en stor favorit såklart och den har ni fått se mycket av... Äntligen ett extra rum på sommaren! Här tänkte jag ha en riktigt julgran i november december minsann. Det jag älskar mest med balkongen är att framför har vi bara ett stort grönskande träd så det känns väldigt lummigt och inte alls som en storstadsbalkong. Vi behöll vårt gamla barbord som faktiskt är gjort av Rickards släkting, det passar perfekt för häng i köket! Bollingers affishen fick vi av syrran och Alex för några år sedan och nu hänger den äntligen uppe! Älskar vår öppna spis i köket, det bästa är att den fungerar så vi ska elda hela vintern! Men i sommar har det räckt med att tända lite ljus i den för mysfaktorn... I vardagsrummet väntar vi fortfarande på vårt matbord som vi köpt... Men här står nu vår älskade blå soffa, soffborden vi fick i bröllopspresent av Rickards föräldrar och en ny, vit skinnmatta som är gjort av återvunna skinnbitar som flätats ihop till en matta. Utsikten från vårt vardagsrum! Vårt gym ligger i det där gröna huset så man blir rätt påmind om träning hela tiden, haha. Jag lovar att fota och visa hemmet bättre snart! Jag skulle vilja vet mer om din sjukdomsbild. Har du någon diagnos? När började problemen? Det här vet jag att många undrar och frågar om då och då så jag ska försöka förklara på ett enkelt sätt: Jag har en kronisk huvudvärk som just nu kallas "New daily persistent headache" och som pågått varje dag, dygnet runt sedan september 2011. Det är en huvudvärk som sitter i hela huvudet till skillnad från migrän (som jag fortfarande får ibland ovanpå den dagliga huvudvärken) som bara är på ena sidan av huvudet. Man trodde ett tag att jag kanske hade något som heter Hortons huvudvärk men efter tester kom man fram till att min märkliga huvudvärk inte stämde överens med det. Ovanpå den dagliga huvudvärken får jag så kallade "huvudvärksattacker" då och då och dessa vet man fortfarande inte riktigt vad det är. Då känns det som att hela min hjärna svullnar upp och dunkar på alla håll och kanter så att jag tror att hjärnan ska spräcka skallbenet för att det gör så ont och oftast får jag dödstankar när jag är precis i toppen av en sån attack men jag brukar klara av att prata med mig själv inne i huvudet och påminna mig själv om att det går över till slut. En sån attack varar 6-10 timmar ungefär med en topp på ca 45 minuter där det är som allra värst. Rickard brukar badda mig med iskalla handdukar och hjälpa mig att trycka på hela huvudet samtidigt som han försöker lugna mig för smärtan gör en så galen så man bara skriker och gråter. Jag testar just nu inga mediciner för den dagliga huvudvärken då de senaste jag provat varit så starka så de förstört mitt liv, däremot har jag fått en medicin som jag kan ta vid början på en attack som lindrar mer eller mindre. Sen pratar jag ju ibland om min endometrios som jag haft hela livet men fick klart med diagnosen först i december 2011 efter en titthållsoperation på Södersjukhuset. För mig yttrar sig denna sjukdomen nästan alla dagar året runt men relativt lindrigt då det mer är som en molande smärta och ibland hugg i nedre delen av buken men sedan är det värre 1 - 2 gånger i månaden, oftast vid ägglossning och mens, och då kan jag ligga dubbelvikt i smärtor och får tyvärr gå på starka smärtstillande då. Men jag tycker jag hittat ett bra förhållningssätt till detta och för mig har det ju alltid varit normalt att ha så här ont, nu har jag bara bättre smärtstillande att ta och vet vad det är som gör så ont så det var värt det att göra operationen även om jag mådde fruktansvärt dåligt efter. Hur träffades du och R? Ni verkar trivas i varandras familjer, vems familj umgås ni mest med? Vi träffades 2006 på en Shellmack uppe vid Borlänge för första gången någon gång i mars/ april... Då jobbade vi båda som eventsäljare på ett telefonbolag men i olika team och just då var vi båda upptagna på annat håll men jag kunde ju inte hjälpa att jag tyckte den där bästsäljande killen med drömmigt, lockigt hår var jäkligt snygg... Bara någon månad senare sa min chef upp sig och vårt team skulle delas upp i andra team och då hamnade jag i samma team som Rickard! Man skulle vilja säga att the rest is history men riktigt så enkelt var det inte utan det tog lite lära-känna-av-och-på tid innan vi bestämde oss för att nu är det minsann vi två som är ett par minsann! Och SEN gick det fort - vi flyttade ihop i en ruskigt sunkig lägenhet i Helsingborg redan under sommaren 2007 och Rickard gick ner på knä i december 2010. Sen gifte vi oss i augusti 2012 och vi är mins lika kära och galna i varandra varje dag fortfarande och jag älskar det! Och förutom att vi har haft turen att hitta varandra så har vi, precis som du skriver, haft turen att vi trivs otroligt bra i varandra familjer! Rickards familj är verkligen min familj nu och det var bara förra lördagen som jag och Rickards syrra stod här hemma i köket med tårar i ögonen för att vi tycker det är så jobbigt att bo så långt ifrån varandra. (Rickards föräldrar bor i Småland och alla Rickards 3 syskon bor i Göteborg). Vem vi umgås mest med? Det blir ju min syrra eftersom vi bor grannar och har samma umgänge och sen jobbar dessutom min mamma och pappa varje vecka uppe i Stockholm så vi kan ses nästan när vi vill numera! Skönt för jag är riktig familjemänniska och behöver den närheten. Hade vi haft lika nära till alla hade vi nog umgåtts ungefär lika mycket med hela högen! Hur skulle du beskriva ert äktenskap? Alldeles underbart!! Rickard är min bästa vän, vi har en sådan enorm kärlek och respekt i vårt äktenskap och pratar mycket om allt och ingenting. Vi pushar och stöttar och hjälps åt med det lilla och det stora och vi har verkligen bestämt oss för att vara ett gemensamt team. Och sen har vi humor, vi skrattar och pussas varje dag! Umgås ni mycket som par med era vänner, eller gör ni mest saker ensamma och sen umgås ni med era egna vänner? Vi umgås mycket som par med våra vänner, absolut! Rickards killkompisar är mina vänner och vi trivs väldigt bra ihop men såklart delar vi på oss ibland också bara för att det är så skönt att ha riktigt tjejsnack ibland, t ex med min vän Nea som bor i Skåne. Hon och jag ses så sällan så när vi väl får till en träff sitter vi gärna ner själva i timmar och babblar. Men jag vet att Nea och Rickard också trivs väldigt bra ihop så ibland umgås vi alla tre med såklart! Vilka är dina topp tre mest magiska och underhållande bröllop du varit på? vilka teman hade de? Åhhh vad svårt! I somras fick jag ju äran att göra syrrans bröllop med festivaltema och det var i särklass det roligaste, bästa, mest underhållande bröllopet jag någonsin varit på för jäklar vilket röj! Och vem vill inte gå på festival? Sen älskade jag vinterbröllopet med alla levande ljus och vackra natursakerna och nu när jag tänker på det så var det lite samma känsla som skogsbröllopet jag gjorde i våras med mossa, ormbunkar och lite vitsippor och det var minst lika roligt.. Hrmm, sen måste jag ju nämna förra årets Gotlandsbröllop som jag fick äran att bara vara gäst på utan att jobba ett dugg. Det vinner ju många längder på att jag inte visste något utan bara fick go with the flow som en vanlig gäst och vi hade SÅ roligt! Där hade de folkparkstema och hade verkligen gått all in! Jag kan inte välja, alla bröllop är fantastiska på sitt egna lilla vis.... Hur ofta åker ni ner till Skåne? Jag har förstått att du vill flytta tillbaka ner så småningom- när ungefär tror du det blir? Alldeles för sällan numera! De första åren när vi flyttade upp hit till Stockholm (2008) åkte jag ner var 6e vecka typ och höll på så i flera år. Numera blir det tyvärr bara typ 5 gånger om året men jag försöker vara där länge då, som på sommaren och julen... Vi vill båda flytta ner till Skåne och längtar efter ett hus nära havet någonstans... Vi har kikat lite på Bjärred, Höllviken eller kanske mer åtHelsingborg men är inte riktigt redo än. Just nu trivs vi väldigt bra här uppe och planerar stanna några år till i vårt älskade Stockholm men i framtiden när det är dags för familj och hus - då flyttar vi ner illa kvickt! Ni verkar ha ett så stort umgänge! Vad är ditt bästa tips för att lära känna nya människor? Tack för en underbar blogg! Ja vi har lite olika gäng som vi hittar på saker med och jag älskar våra vänner här i Stockholm! Men det tog tid ska du veta, jag satt hemma och grät i många år för att jag inte tyckte jag hade några vänner här och att jag var den ensammaste människan på jorden, typ - då hade jag ju alla mina vänner i Skåne och längtade ihjäl mig efter dem! Men, när man stänger en dörr så öppnas en annan och när jag väl bestämde mig för att det var MITT ansvar att se till att jag trivs i Stockholm och hittar vänner så såg jag ju att jag hade en hel hög härliga människor bara runt hörnan. Jag hade bara inte fattat det än.. Vi har ju dels turen att alla Rickards barndomsvänner också flyttat en efter en till Stockholm så dem umgås vi mycket med (bland annat de vi bjöd hem till kräftskivan förra helgen). Sedan har vi ju min syster och henne man som har ett stort umgänge som vi också lärt känna nu och umgås mycket med. Jag tyckte det var jobbigt i början för det var ju "deras vänner" och inte våra om du förstår vad jag menar? Jag kände mig som lillasystern som snällt nog fick vara med och leka en stund men jag kände mig aldrig hemma i det gänget... Nu vet jag bättre och älskar att vi får vara en del av detta galna gäng som faktiskt är rätt olika oss... Sen har vi några enstaka par här och där, kollegor till Rickard och gamla kollegor till mig och så som vi försöker få till middag med ibland. Det gäller att underhålla relationerna om de ska växa! Mitt bästa tips är att tvinga iväg sig på saker även om man tror att man "är i vägen" eller är utanför eller så.. Jag stannade hemma och tackade nej alldeles för mycket under mina första år! Men jag VET att det inte är helt lätt. Tack bästa, fina läsare för alla härliga frågor! STOR PUSS OCH KRAM PÅ ER!
