<div style="text-align: center">Min vän Åsa är på semester på Mallorca (<em>ååhhh vad jag hade behövt åka iväg och vila nu, var iväg hos sjukgymnasten en sväng och fick bannor för att jag måste ge utrymme för mina övningar och promenader varje dag... Från och med idag går jag in i fas 2 och ska ta hand om kropp och själ, jag lovar mig själv detta</em>!) hur som helst så läste hon bloggen och blev orolig för mig och skickade denna bilden till mig...</div> <div style="text-align: center"> </div> <div style="text-align: center"> <div> </div> <div> </div> <div>Nu kommer det livstankar igen och det beror nog på allt jag går igenom, häng med... Jag har alltid varit känslomänniska och sagt och visat vad jag tänkt och känner. Tårarna kommer när jag blir ledsen och skrattet kommer högt och ljudligt när jag är glad. Jag minns 2012 när Sanna, en entreprenörsjakten kollega till min blev intervjuad om det i <a href="http://ungafrukajson.se/2012/march/vaga-visa-kanslor-pa-jobbet.html" target="_blank">Metro</a>. Det är väldigt osvenskt att visa sina känslor så öppet och vara så rak och ärlig på det sättet som jag är och jag blir otroligt ofta kallad för <strong>dramaqueen</strong> eftersom jag är sån. Jag tycker det känns tråkigt att man väljer att se det så, att jag skapar <em>drama</em> för att jag är som jag är. En känslig person. Jag blir jätteglad, jätteledsen, jättelycklig och jätteengagerad. Det är inte ett spel för galleriet eller något jag överdriver som en show på fester. Det är sån jag är. Till och med mina vänner väljer ibland att hosta upp ordet dramaqueen lite skämtsamt och jag har skrattat med men efter det som jag går igenom just nu, som jag väljer att inte berätta om för allt och alla utan bara min familj, så har jag insett att det ordet alltid gjort ont. </div> <div>För det handlar inte om att jag spelar upp ett drama eller försöker leka drottning. Jag är som jag är och jag är en känslig person som bryr mig så enormt mycket om mina medmänniskor. Så om någon berättar något roligt, då tycker jag det är e<em>normt</em> roligt. Och om någon berättar något ledsamt - då känner jag med dem och blir så fruktansvärt ledsen för deras skull.</div> <div> </div> <div>Jag skrev lite om det och <a href="http://ungafrukajson.se/2013/march/hsp-highly-sensitive-person.html" target="_blank">hsp i mars</a> jag har nu börjat inse att många människor tycker det är jobbigt och stör sig på att jag tar stor plats och är på detta sättet oc i och med det kallar mig dramaqueen. Det är oftast människor som inte känner mig och det får jag helt enkelt ta. Mina nära vänner vet vem jag är och vet att de skulle kunna ringa mig mitt i natten och jag skulle kunna göra 10 000 mil för att finnas vid deras sida om de behövde mig. </div> <div> <div> <br /><em>Alla våra gäster som valde att fira vår kärlek 4-8-12, foto av Dayfotografi </em></div> <div> </div> <div>Nu går jag in i nästa fas och ska försöka ta hand om mig själv istället och mitt hjärta. Tack åsa för dina ord och bilden. Den satte igång en rad stärkande tankar om att jag är som jag är och jag har alltid varit sån. Det kan jag ju inte ändra på...</div> <div> </div> <div>Unga Fru Kajson - <em>a Great Blogg</em></div> </div> </div>
