Nu får det vara nog | Johanna Kajsons blogg

Det var så skönt att vakna upp hemma hos mamma och pappa imorse... Mamma hade satt in trädgårdsrosor och lavendel ovanför mitt huvud och kramade mig med extra varma kramar hela morgonen. Nu ska allt bli bra, nu ska jag landa i själ och nu ska jag plocka ihop min stressade kropp. Jag har jobbat mer än vad jag borde i vår och att gå upp och jobba från sjukskrivningen var ett test som jag ska utvärdera nu under semestern. Just nu känns det väl inte som det funkade. Eller snarare så jobbade jag för mycket, företaget som jag byggt under flera år och alla tegelstenar som jag lagt en och en har till slut blivit ett slott som måste tas om hand om. Och till mitt slottet kom en massa, MASSA gäster i år och just i år var jag extremt sjuk och kanske inte borde stått som värdinna och tagit hand om alla de där gästerna. Men det var ju så roligt och det är ju när det tar fart som man måste haka på. Det är ju då när det exploderar som det verkligen händer grejer. Det är ju då när det exploderar lite till och lite till och lite till. Och återigen, DET ÄR JU SÅ ROLIGT! Men att samtidigt gå igenom ett helvete privat bakom kulisserna som jag gjort de senaste månaderna och utsättas för den psykiska stress som jag gjorts av några fd vänner, och dessutom fajtas med den kroniska huvudvärken, medicinerna och dess biverkningar där kroppen tagit sån stryk så jag har en kropp som en 75 åring ungefär. Jag har ingen ork kvar. I knoppen är jag klar men i kroppen är jag slut. HELA-TIDEN-ÄR-MIN-KROPP-SLUT. Det är så frustrerande. Tänk er att ha en mindset som är som att du är på uppåtjack, du ser allt så klart och du vill starta 15 nya företag i timmen men du klarar fysiskt inte av det. Och tänk er nu att det inte alltid varit så här utan det är helt nya mediciner som gör dig sån vilket betyder att du inte själv fattar som händer för du känner ju inte igen dig själv. Tänk dig att du är en energisk person som är glad, sprallig, engangerande och högljudd i dig själv. Tänk dig att du även är en person som är extrakänslig, känner mycket för andra människor, tar åt dig mycket av omvärlden och har nära till gråten. Och tänk er nu att du går på mediciner som ger allt detta en liten extra skjuts. Så när jag är glad och engagerad så är jag JÄTTEGLAD och när jag är ledsen är jag JÄTTELEDSEN.

Det har tagit tid för mig att inse och vänja mig vid mina mediciner och förstå vad som är jag och vad som är mina mediciner som gör mig till ett visst sätt. Och jag har från den dagen jag började med mina mediciner varnat min närmsta omgivning på mina biverkningar från mina mediciner och att de kanske inte känner igen mig den närmsta tiden, att jag kommer förändras under tiden jag provar ut dessa medicinerna och de allra, allra närmsta bad jag om hjälp så att de kunde vara uppmärksamma på vissa av biverkningarna så vi kunde hålla koll.

Att ha sin närmsta omgivning och släppa in dem i en sån här läkeprocess är såklart både skönt och tufft. Tänk er själva:

" Hej, nu ska jag börja med en ny medicin igen, orkar du lyssna på alla biverkningar denna har och hjälpa mig vara uppmärksam så vi håller koll på hur jag mår och inte något går åt helvete? Denna har t ex som vanlig biverkning, hallunicationer, ångest, irritabilitet, minnesförlust, förvirring, stickningar i kroppsdelar, aptitlöshet, ha tankar på allvarlig självskada, sluddrigt tal, minskad förmåga att slutföra rutinuppgifter, synstörningar som dubbelseende, dimsyn så kan du bara hjälpa mig hålla lite koll på dom grejorna om jag blir sån?"

Det är ju pinsamt och jobbigt att ens behöva fråga, och att man sen dessutom märker på sig själv att man påverkas av dem, jag minns att jag smsade mina vänner efter en kväll där vi bara käkade pizza och hängde lite där jag efteråt helt själv märkte att jag hade ont i mina egna öron av mina egen röst. Då måste jag varit hajpad om jag själv märkte av att jag varit igång och snackat rappt, snabbt och högt. Så jag smsade allihop och bad om ursäkt för om jag varit lite väl på men förklarade att medicinerna gör så jag pratar väldigt högt ibland och väldigt lågt ibland och jag märker det inte själv. De visste ju redan om att jag gick på mediciner och hade koll på hela listan med biverkningar men eftersom till och med jag själv märkte av det så kände jag behovet av att be om ursäkt. Det är sällan jag själv märker av det så jag blir glad när någon säger ifrån direkt och ber alltid om ursäkt om någon känner undrar varför jag är si eller så. Det är bara att fråga om man undrar något. Rickard är bra på att viska i mitt öra eller ge mig en blick för att påminna mig och alltid innan vi ska träffa folk nu så hjälps vi åt att påminna mig om att jag fortfarande går på dessa mediciner som påverkar mig så enormt och gör mig till en annan person än den jag egentligen är. Just nu har jag dragit ner enormt på det sociala livet, framförallt med människor jag inte litar på eller känner mig helt avslappnad med, jag vill bara vara med människor som älskar mig för den jag är och respekterar att jag har det tufft just nu med dessa utmaningar. Folk som tror att mitt liv är om det ser ut i media, på instagram eller här på bloggen till 100% och framförallt folk som säger elaka saker bakom ryggen säger jag tack och hej till nu, det finns inte plats för dem i mitt liv. Jag har bett folk om stöd och hjälp när jag går igenom denna tunga sjukperiod i mitt liv och de som inte orkar ställa upp på det, de som istället skriker och slåss, de får göra det någon annanstans. I mitt liv finns bara plats för kärlek. Jag är alltid enormt öppen med mina sjukdomar och mediciner och berättar direkt om det för att folk ska förstå varför det är som det är. Och de flesta är så fina och stöttande måste jag säga.

Nu har vi börjat semestern med att träffa mycket folk från Småland, vi Göteborg och Helsingborg men nu är det skönt att vara på plats i Skåne måste jag säga. Och nu räcker det. Det tar så enormt mycket på mina krafter att träffa folk för inför varje besök måste jag förbereda mig och tänka igenom att jag ska tänka hur jag ska vara och inte prata för högt eller bli för exalterad så jag går loss på energi. Och det tar på krafterna att sitta och inte slappna av och vara sig själv.

Det funkar inte inser jag, jag är körd i botten och den här semestern som jag just nu inte har behövs verkligen. Jag måste komma på ett sätt att snabbast möjligt beta av alla MÅSTEN på min jobblista som skriker efter mig så jag kan få vila upp mig och komma ikapp. Och sen måste, måste jag hitta en lösning inför hösten. Jag vet inte om jag ska anställa en assistent eller rensa bort uppdrag och sjukskriva mig på halvtid igen men något måste göras. Det är dags att inse mina begränsningar, jag är inte 150% Johanna längre. Detta är nya Johanna och hon är en energisk, engagerande otroligt glad Johanna som tyvärr har 2 kroniska sjukdomar som såklart tar på krafterna och gör att hon måste planera bättre och vara mer ledig och mer ensam. Träffa lite mindre människor. Flänga lite mindre. Hrmm. Får fundera på det…

Unga Fru Kajson - a Great Blogg