Min vän tynade bort som Gidlunds vackra sommarprat

Jag lyssnade på Kristian Gidlund sommarprat igår. Det är en hemsk och sorglig historia som han berättar på ett vackert och sakligt sett ändå. Jag har ju varit med om detta på ganska nära håll och känner igen varenda ord Kristian beskriver i sin blogg och under det vackra sommarpratet i P1 igår... 2006 gick min vän Björn bort i cancer efter flera års kämpande. Han visste om att han skulle gå bort och han tvingades planera sin egen begravning. Jag minns när han berättade för mig att han hade cancer. Vi satt på en bänk nere vid Trollsjön hemma i Eslöv, han var min chef inom biljettrivargruppen på kulturskolan där jag spelade piano, dansade, spelade teater och gjorde det mesta bakom kulisserna som jag hann med. Jag var blomsterflicka och biljettrivare och när man var det fick man ha de röda, vackra rockarna. Och ha Björn som chef. Underbara, fantastiska Björn som var den snällaste människan jag någonsin träffat. Han hade aldrig rökt en cigarett i hela sitt liv och drack sällan, eller mer eller mindre aldrig. I högstadiet, innan han kom in i målbrottet, hade han jättepipig röst och retades nog rätt mycket för det. Han spelade teater och i en föreställning fick jag förmånen att spela mot honom en kort sekund. Vi spelade en konstform som heter commedia dell'arte och jag var Colombine och Björn, han var Chamören. Jag fick kopior av mig själv på scen så Björn såg dubletter och till slut ett 20-tal av "mig" och därefter började vi dansa ett Moulin Rouge nummer till Diomonds are a girls best friend där han lockade med juveler. Det, tillsammans med alla gånger vi förberett för öppning av en föreställning och han räknat ner inför att vi skulle vända upp dörrarna och hälsa välkomna till alla gästerna är mina starkase minnen... 3...2...1... Det var orden tillsammans med fingrarna han höll upp med ett stort, brett leende som ettsat sig fast i mig... Det var de orden jag viskade till hans kista på hans begravning när jag la den lilla röda rosen den där dagen i Eslövs kyrka när Neas student var. Att Nea orkade gå mitt i all hennes studentfirande är så mycket min Nea, all hennes kärlek och moderlighet. Hon tog liksom av sig studenthatten och gick in i kyrkan med mig och vi grät. Jag minns också när han var på min student året innan han gick bort, han hade ganska exakt ett år kvar att leva. Han var svag och liten och visste själv om att slutet var nära. Det skulle inte gå längre. Att veta detta, precis som Kristan vet, måste vara så svårt med Björn ingav parallellt sånt lugn till oss runtomkring. Han stöttade oss i våra vanliga svårigheter i livet och lät oss förstå att våra liv var värda lika mycket och våra kriser och sorger kunde göra lika ont. Man jämför inte smärta. Det är Björn som lärt mig detta. Än idag, när jag har som mest ont i mina nuvarande smärtor, så ser jag till att inte min omgivning jämför sin smärta eller vad de går igenom med mig. Bara för att jag har kroniska sjukdomar så får inte någon annan känna att de inte får vräka ur sig att de har en dålig dag. Eller att de har ont i huvudet. Man jämför inte smärta. Och man jämför inte heller upplevelser. Man överför inte sin egen rädsla på någon annan, det hjälper inte att alla vänliga människor försöker hitta egna diagnoser och egna lösningar på hur man kan försöka lite mer för att bli frisk. Försök mer, googla mer, träffa ännu fler läkare, gör ännu fler övningar, gå till ännu fler sjukgymnaster och prova ännu fler mediciner... Det är fint att människor vill komma med idéer och lösningar, det fint att någon sa till Kristian att om han bara börjar springa kommer cancern nog försvinna men Kristian gör så gott han kan, Björn gjorde så gott han kunde och jag gör så gott jag kan med min sjukdom. Nu tänker ni att det är fult av mig att jämför en så allvarlig sjukdom som cancer med kronisk huvudvärk som vi inte ens vet vad det är endometrios. Men som Björn lärde mig, man jämför inte. Huvudvärk och ingen kraft kvar men att de hittade det i magen känns ju så där, det får jag väl erkänna... Än så länge har vi bara röntgat min hjärna och tagit ryggmärgsprov och frågan är vad som finns i resten av min kropp? Mina läkare säger att de är relativt trygga med att där inte är något farligt så jag får bara bestämma mig för att känna tillit till att det är så och kämpa vidare med mina mediciner, jag minns att Björn också upptäckte sitt genom en huvudvärk och att hans till slut spred sig till hela kroppen. Chamören med sin röda rock. Jag har insett att mitt liv har fått en ny vändning efter de senaste två årens smärtor och nya Johanna lever med ständig smärta och efter mitt senaste telefonmöte med min läkare 24 maj så tog jag mod till mig och frågade om detta kan vara en kronisk huvudvärk för resten av livet och om det är dags att börja ställa sig in på att detta är mitt nya jag? Ständig smärta, en attack som kan dyka upp när som helst och ett socialt liv som jag inte riktigt styr själv längre med en ork som en 75 årig tant emellanåt. Risken är tyvärr hög att det är så var beskedet och jag har fått påbörja bearbetningen att den energiska, hårt tränande, superglada och friska Johanna som jag varit hela mitt liv är det dags att vinka hejdå till och med bomull ta emot denna nya lilla Johanna. Hon är lika viktig, hon är lika värdefull och hon kan minsann leverera lika mycket och vara en lika god vän, familjemedlem och hustru. Bara på ett annat sätt... Det kommer bara ta lite tid för mig att vänja mig vid den tanken och hitta en balans att nå dit, och har vi tur på vägen så blir det inte så att detta är helt kroniskt utan vi hittar felet eller en medicin som hjälper! Nu har jag läkarpaus på alla håll och kanter fram till slutet på augusti när vi drar igång karusellen igen. Det ska bli skönt att bara vårda mig själv och landa i allt som hänt, de senaste veckorna har huvudvärken växt sig starkare igen och medicinerna tar inte alls längre. Skänk gärna en slant till min insamling hos cancerfonden här , jag håller insamlingar varje år och nu startar vi årets . Tillsammans ska vi besegra cancern! Unga Fru Kajson - a Great Blogg Fotografi ovan av Dayfotografi