Lycka 5 och rubriken är ” Någon jag inte visste jag skulle sakna så mycket under året ” Åh vi har fått ställa in och missat en del viktiga saker - främst och tuffast var att missa världens bästa svärmors 60årsdag och firande i våras och förutom den helgen med firande när hon fyllde har alla våra planerade firarhelger ställts in och avbokats hit och dit. Otroligt tråkigt MEN vi har ju fått träffas iaf, flera gånger under året och det är jag tacksam för! Jag har lyckats hålla kontakt och träffa de flesta så mest har jag saknat att få kramas och ha härliga fester och middagar och events liksom... jag dagdrömmer om att få ha en fest med alla vänner igen men det är okej ändå... Det jag istället insåg under året är att jag saknat mig själv senaste åren och att all tid ensam hemma har varit otroligt viktig för mig på så många plan. Att lyssna på MIG och lära känna mig - att umgås med mig och mina tanka och jobba med mig själv, mitt bagage, mina sjukdomar och hur jag vill leva mitt liv nu och framåt. Här har ni mig - precis som jag är och med fin kontakt med nära och kära via sms, FaceTime och träffar när det gått. I våras var det skittufft såklart när vi inte träffade familjen på ett par veckor, att inte träffa mamma och pappa på typ daglig basis var jobbigt och även mammas födelsedag blev inställd så vi vinkade på 10 meters avstånd bara och jag la ner presenterna på gräsmattan och hon tog dem sen, världens jobbigaste grej att inte kramas på flera månader och det saknade jag enormt mycket!! Drömmen när de äntligen tog antikroppstestet och hade haft det så vi fick kramas där i början på sommaren, phuu. Kramas kind mot kind, så kramas vi i min familj!! Här ligger Essie i syrrans mage från 2019 <3. Sen var det svinjobbigt när syrran var inlagd på sjukhuset och opererades i våras mitt under första pandemivågen så vi inte kunde hjälpa, stötta eller avlasta henne och Essie var med där och fick rullas in och ut i vagn och tas emot av familjen när syrran skulle opereras och så. Usch, jag skrev inte om det då för det kändes privat men det var jättejobbig period och då saknade jag verkligen henne och hur vår familj brukar umgås.... och sen var det likadant när pappa trillade ner från taket och åkte in med ambulansen i somras och låg inne - dagen och kvällen när han opererades var fruktansvärd när jag och mamma satt i deras nya hus och väntade och väntade på att de skulle höra av sig och säga att han vaknat. Hela den grejen av att ha någon inlagd på sjukhus under detta året och opereras och att man liksom inte får vara där alls, det var fruktansvärt jobbigt. Så, alla nära har jag saknat när vi inte fått träffats och allt vi missat i Småland men jag är tacksam för allt vi faktiskt har kunnat ses trots allt.
