Och HEJ torsdag - hur kunde det redan vara torsdag?? Jag vabbar här hemma med en frisk Charles som jag hoppas vi får neg svart på coronatestet idag så han kan gå tillbaka till skolan imorgon. Pratade vidare om det här med att ta SAMHÄLLSANSVAR i pandemin på min stories idag - hur jag redan är trött på att varje morgon känna in och avväga varje litet snörvel, host, nysning eller om de säger att de känner sig förkylda. Att konstant försöka ta rätt beslut och nu med skolplikten är det ännu svårare - för med förskola kan man ju alltid ha dem hemma en extra dag liksom men nu har man skolplikten att väga in också - och att dem ska testas så dem kan komma tillbaka så fort som möjligt. Ja det är INTE lätt att göra rätt i dessa tider och det är extra lurigt när man precis klivit in i skolvärlden och försöker lära sig nya regler och rutiner. Det är verkligen som alla säger - steget mellan förskola och F-klass är enormt och man får otroligt lite samspel och info i skolvärlden. När man hämtar t ex så blir det ingen naturligt avstämning om dagen varit bra - alltså t ex har det hänt något speciellt, har hen varit ledsen eller gjort någon annan ledsen, har hen ätit ordentligt osv osv . Och jag upplever att kraven är rätt höga på 6åringar (och vissa 5 åringar som inte hunnit fylla 6 än!!) att redan behandlas som ett skolbarn. Är närheten borta undrar jag också? (för jag vet ju inte, allt är nytt och man får ju inte vara där i pandemitider...) , alltså t ex en tröstande kram eller en godmorgonkram för de barnen som behöver det och sånt? Finns det även i denna stooora skolmiljö för den lilla 5-6åringen? Många tankar som snurrar kring skolsystemet helt klart. Men skolan vi valde känns fantastisk och pedagogerna med och imorgon har vi "lära-känna-samtal" med den fröken som blev Charles så då får jag äntligen ställa alla mina frågor och få svar på mina funderingar... Under en kvart ska jag hinna det, haha. Men ändå! Så himla glad att dem tog tag i att boka in detta direkt med alla föräldrarna redan vecka 2 - det visar på enormt engagemang och att trygga upp liksom. Vi har såklart fått fylla i lappar till dem både innan sommaren och nu om våra barn också, för att berätta om vad de tycker om, vad det kanske finns som är utmaningar osv. Så bättre kan de inte göra det - men jag tycker nog politikerna kan skippa skolplikten och skolkraven i F-klassen och se den mer som in uppstart i skolvärlden på ett mjukare sätt. Faktiskt. Jag är ju generellt emot att dem ska lära sig allt så mycket tidigare - läsa, skriva, räkna, cykla, simma osv osv osv. Barn är olika och de är SMÅ när de är 5-6 år, i sååå många länder har man inte en mattelärare när man är 6 år, haha. Visst är det super"bra" för läsandet och matten att "börja i tid" men har inte Sverige gått lite överstyr i hetsen kring allt våra barn kan och ska lära sig tidigare och tidigare och tidigare? Eller? Lite tankar som snurrat i mitt huvud senaste veckan... Nu råkar just mitt barn älska bokstäver, att försöka läsa och matte har han tränat hela sommaren för han älskar det. Så för oss är det ju mest spännande och kul men jag tänker på att så är det nog inte för alla. För oss har ju t ex cyklingen varit något som tagit längre tid pga osäkerhet och rädsla för fart och att ramla. Alla barn är olika. Nog om det och åter till vabb av stor liten pojke. Nu ska här lagas nudelwok med grönsaker!
