Vaknar denna måndag med en trött känsla och en bitter eftersmak av det här med att våga vara "bloggare" och skriva så ärligt och öppet som man kan och orkar om sitt liv. Jag är nämligen SÅ trött på att få ont i magen av att läsa kommentarer från en eller två "Anna" här på bloggen för jag blir så ledsen varje gång, det spelar ingen roll om jag vet att hon/du bara är ute efter att sticka till ett litet knivhugg för att få mig att bli ledsen - att jag kan anta att kommentaren är ett påhopp och elakt för jag blir ändå påverkad VARJE gång och ifrågasätter om jag ska lägga ner och sluta. Och det är så himla tråkigt, så för 10 dagar sedan valde jag att ta mod till mig och skriva ett mail till "Anna" men jag har inte fått svar - däremot fick jag ännu en kommentar med bitter eftersmak igår så nu känner jag bara att jag lyfter detta och kommer börja blocka kommentarer från just denna IP-adress i fortsättningen, för det räcker nu. Det är skillnad på att nyfiket fråga eller undra saker och att skriva så här till mig, kolla på ett urplock av hennes kommentarer senaste halvåret: Suck, man kan ju tolka ett inlägg som gnäll om man vill göra det - ni som läst bloggen länge tror jag inte riktigt tycker att jag gnäller över mina barn speciellt ofta? Kanske över föräldraskapet i balans med resten av livet (men nej, jag tror inte jag är så hiiiimla gnällig där heller om jag ska vara ärlig?) men pilen är ju ändå rakt in när man vill påstå att jag hellre vill "ligga på soffan" Igår var det återigen att hon/du av någon anledning fått för dig att jag tycker att jag är "så duktig och ordentlig" - du beskyller mig alltid för att jag försöker framstå så - eller "perfekt" osv osv osv. (Och som jag svarade både "Anna" och "Ann" så har jag varit helt ärlig på bloggen med att jag inte tagit åt mig och insett klimatpersektivet alls på det sättet förrän nu i vinter - jag tänkte skrämmande nog inte en sekund på den faktorn när vi bokade resan i somras - det ÄR skrämmande men det har jag varit ärlig med. och jag är inte ensam tyvärr - därför ville jag våga vara ärlig med den delen.) Här har hon/ du bestämt sig för att jag inte väntade 48h - vilket jag gjorde. Oftast är kommentarern fri tolkning och påhopp och sällan eller nästan aldrig ens en fråga - bara antaganden och att liksom "sätta dit" mig. Nedanför är ett försök till fråga om när vi äter middag men eftersmaken blir ändå ett ifrågasättanden - eftersom jag oftast är beskylld av just denna IP -adress för att liksom ljuga typ. Och sista kommentaren här börjar snällt med ett "heja dig" men återigen - eftersmaken är väl inte så mycket heja mig va? Mer att jag skulle ha hittat på något? Och en liten skjuts in i mammhjärtat som självklart var splittrat (precis som jag skrev) kring att åka iväg ett dygn från barnen. Ju mer ärlig jag är - desto mer kommer såna här kommentarer. Och här då, dels hoppar hon på en annan läsare som uppriktigt skrivit en fråga kring att hennes syster går igenom den fruktansvärt tuffa utmaningen kring ofrivillig barnlöshet och IVF och att det är något hon själv inte har erfarenhet kring men som hon skulle vilja visa sitt stöd i på alla sätt som går, hon ville köpa en present till sin syster för att peppa och uppmuntra och det var väl helt fantastiskt att hon vågade fråga mig om lite hjälp som gått igenom just det där vidrigt tuffa med ofrivillig barnlöshet? Men här hoppar "Anna" på Maja vilket gör mig riktigt förbannad - att hoppa på någon med så gott hjärta som vill hjälpa sin syster <3. Och sen den här lilla meningen återigen om att jag på något sätt försöker framhäva mig som något alldeles extra, ahhhh. Men värst är sista såklart. Där hon/ du kallar det "mina problem" Det är liksom när jag läser den kommentaren som jag inte förstår hur denna människa inte "vill vara elak" och "gillar att läsa min blogg" och att "skylla på" - SÅ JÄVLA ELAKT och absolut noll empati. Listan kan göras lång som ni ser. Tyvärr. Så här skrev jag i ett privat mail till Anna för 10 dagar sedan men jag fick inget svar - så nu lägger jag upp det här och sen blockar jag denna IP-adress for good. Nu får det fan räcka. Det ÄR rimligt att det får räcka för det ÄR MIN BLOGG. MITT LIV. Jag behöver inte vara denna människa till lags längre, önskar jag kunde blocka så hon/ du inte kunde läsa alls längre för det skulle nog även du må bättre av. Hej Anna, Jag tänkte att jag mailar dig så här istället för att vi ska skriva offentligt men jag ville belysa lite av det som faktiskt på riktigt sårar mig och gör mig ledsen och hoppas att detta kanske kan pålysa att även om du inte tycker att det är elakt eller att du har RÄTT till att skriva så här till mig så berättar jag för dig här och nu (precis som jag försökt göra innan) att jag blir uppriktigt ledsen och sårad och känner mig otroligt påhoppad när du säger att jag har problem med alkohol, att jag hellre hänger på instagram än leker med mitt barn, att jag hittar på saker, att jag blev sexuellt utnyttjad i 5 års tid i tidig ungdom bara är ett ”problem” som egentligen gör mig till en dålig mamma osv osv osv – allt detta gör ONT. Jätteont. Och även om du är mer hårdhudad och vill inbilla dig att jag hittar på att jag är känslig så är jag en riktig medmänniska som här och nu försöker be om din empati och förklara att jag blir på riktigt ledsen och sårad. Och du säger att du inte vill vara elak och att du inte vill såra – så då hoppas jag att min vädjan ska kunna få dig att försöka sätta dig in i att människor är olika och har olika förutsättningar, olika känsloregister osv – jag ber dig sluta helt enkelt och om du inte vill vara elak och inte vill såra så vädjar jag till att du gör det. Förhoppningsvis kan vi lägga detta bakom oss här och nu – svara gärna. Vädrar gärna lite på bloggen också men ville prova maila dig först. Med vänlig hälsning Johanna Så, med de orden och avbrottet i paradisbilderna så stänger jag kommentarer från det IP-numret. Du är välkommen att svara på mitt mail som jag skickade till dig, men nu räcker det med små giftpilar här i kommentarsfältet. Jag är för skör för att orka läsa en enda sån här kommentar till.
