Godmorgon från kaffekoppen och dessa pigga rosa tulpanerna som ljusar upp mitt matbord denna blåsiga torsdag... Det har verkligen blåst storm hela veckan här nere men solen skiner så jag är glad ändå för min vårvecka. Idag ska jag leta efter vitsippor, tror ni det finns några små knoppar i skogen? Det är så intressant att prata med andra föräldrar som man lär känna samtidigt, mina nya vänner Louise och Josefine som jag hängde med igår är så enkla, ärliga och vettiga människor så det är alltid med nyfiket, öppet sinne vi vill höra hur de andra tänker och gör kring uppfostran, när man tycker lika eller olika med sin partner och alla små som stora steg man går igenom med sina barn och vi lär verkligen känna varandra förvånat, överraskat men på ett positivt sätt när vi bollar och jämför olika tankar. Något jag delade med mig av igår var mitt uttryck som jag börjat använda ganska mycket som hjälp för framförallt mig själv men även för att visa andra "mammapoliser" att vi gör som vi vill och det är "ja så tokigt gör man hos oss" eller "oj så tokigt, vi är tokiga familjen". För en person som tidigare haft kontrollbehov, varit perfektionist och duktig flicka under en lång tid i sitt liv där vad andra människor tyckte var så enormt viktigt hela tiden så är det lurigt att bli förälder eftersom så ENORMT många tycker till helt plötsligt när det kommer till föräldrarskap. Jag backade en hel del som ni hör ni vi fick C men har tränat och tränar sakta upp mitt "good enough tänk" igen och meningen "ja så tokigt, vi äter frukost i soffan i vår familj och tycker det är urmysigt" hjälper mig att lägga ett skal runt mig själv och jag blir lite stolt varje gång jag gör något som går enormt "perfekta-mamma-normen" och liksom känner att jag kan stå för det och att vi ÄR såna. För det ger frihet att vara lite tokig, och jag älskar det. Varje gång jag säger så känner jag att jag att jag väljer och prioriterar rätt i livet eftersom vi inte är inrutade rutinmänniskor och då inte heller ska sträva och pusha oss själva att försöka vara det enligt någon annans mall. Vi vill hitta vår egen. En sak vi funderade på igår var det här med att sitta kvar vid matbordet tills alla är klara, gör de så på förskolan eller får man gå när man är klar och sagt tack för maten? Hur gör ni hemma hos er? Jag vet att de måste vänta tills alla fått sin frukt innan de får börja äta på frukststunden t ex (så att inte den första ätit upp allt innan den sista fått sitt, haha - smart ju och jag förstår varför Charles säger väääntaaaa ibland till mig nu).
